Tagged Feminism

MUSIK: Jämställdfestival


Inser att vi inte postat detta tidigare.  I oktober publicerade Jämställd festival sin sammanställning av könsfördelningen på Sveriges festivalers scener 2013. Vi tycker att Jämställd festival gör en fantastiskt jobb. De presenterar statistik och synliggör normer inom musikscenen på en bra och konstruktivt sätt. Titta på deras bra och tydliga film där de presenterar resultatet av sammanställningen ovan. Hejja Jämställd festival, vi är gärna med er 2014! Läs mer om hur de räknar här.

sammanstallning2013

FILM: Woman art revolution

guerrilla-poster

Jag är sjuk har tagit tillfället i akt att se en film jag tänkt titta på länge. Woman art revolution. En film om Guerrilla girls och coola kvinnor i konstvärlden

Guerrilla girls var en grupp anonyma konstnärer som på olika sätt ville belysa feministiska frågor. De drygt 100 medlemmarna (mellan åren 85-00) tog namn av döda kvinnliga konstnärer och bar gorillamasker. Kvinnorna ville vara anonyma för att flytta fokus till deras politiska budskap.

Jag blev så peppad att jag beställde hem min egen Guerrilla girls-mask.

guerrilla_girls

MUSIK: Popkollo 10 år!

popkollo2013

I morse såg jag ett inslag i morronsoffan på SVT om Popkollo som i år firar 10 år.
Popkollo grundades av Marit Bergman (Soloartist som under 90-talet spelade i Candysuck och skrev för tidningen Darling). Syftet med kollot är att erbjuda ett rum där tjejer kan träffas, spela musik, komma bort från vardagen och ha roligt.
Etablerade musiker och artister leder kollot.

Första kollot arrangerades i Hultsfred, då med 19 deltagare. Sedan 2006 är Pop Kollo en riksorganisation med 2000 medlemmar.  Det finns 8 medlemsföreningar i Hultsfred, Umeå, Göteborg, Malmö, Stockholm, Katrineholm, Luleå och Örebro.

popkollo_press

Vi på Grrrl Collection tycker att detta är fantastiskt. Ett bra och konkret sätt att jobba med jämställdhet i musikscenen.  Vi tror att de sociala strukturer som råder idag väljer bort tjejer. Vi vill välja till.

Läs våra egna berättelser här och här. Läs mer om Popkollo här.

Film: Foxfire

Citat ur Foxfire (2012)

Jag och Malin var och såg Foxfire här om veckan. Den var lång men bra. Jag tittar sällan på långfilm nuförtiden, jag är ovan. Jag älskade versionen från 1996 så den här, från 2012, hade en del att leva upp till. Den klarade det galant. Kvinnor som gör uppror på film har alltid legat mig varmt om hjärtat.

Ovanstående citat dröjde sig kvar hos mig. Jag tänker på vikten av att dokumentera det vi gör: skriva, fotografera, prata, lyfta och minnas. Kvinnor har en tendens att försvinna i glömska. Historien skrivs av män. De som glöms bort har aldrig funnits.

Det finns massvis med kvinnor där ute som har gjort och gör stordåd. Låt er höras, exempelvis här. Hör av er om ni vill vara med!

Go natt! /emilia@grrrlcollection.com

Ett debattinlägg från Radical E

Elina

På bilden: Elina aka Radical E, ca 17 år. Bilden är tagen kring år 2003.

Nyligen skrev jag det här inlägget angående skunkgruppen Riotgrrrlbilder 2.0 och diskussionerna som ägde rum där – till exempel den om huruvida Christina Aguilera kunde tituleras riotgrrrl eller inte. Och som av en händelse hittade jag några dagar senare en text som Elina aka Radical E från Pirata radical cheerleaders skrev om just detta då det begav sig (år 2003 ca). Elina, då 17 år, skickade texten till mig och tanken var att jag skulle publicera den i det andra numret av mitt fanzine Such a killer, som dessvärre aldrig blev klart.

Så nu tio är senare publicerar vi den här istället (med Elinas tillåtelse, givetvis):

SYSTERSKAP GER STYRKA?

En feminist är en feminist är en feminist. Eller? Ju mer insatt jag blir i hela femininströrelsen desto mer rädd blir jag. Och arg. Och frustrerad. Det är fantastiskt hur fördomsfulla en del brudar faktiskt är. Och det är ett sorgligt faktum att det är en hel drös med brudar som har ganska underliga åsikter när det gäller feminism, systerskap och vad som egentligen är riotgrrrl och inte.

Jag har varit insatt i den feministiska rörelsen i ungefär 4-5 år skulle jag tro. Och jag har fått uppleva en hel del fördomar. När jag precis hade upptäckt feminismen gick jag i åttan. Då var det tabu att kalla sig själv för feminist. Sa man att man var feminist kopplades det genast samman med manshatare. Och det ville jag ju absolut inte vara. Så jag sa att jag var feminist, att jag var för jämställdhet och att det var löjligt med tjejer som inte rakade sig under armarna, det var ju mest äckligt och omoget. Ansåg jag.

Sen läste jag på mer och mer om feminism och insåg vikten av separatistiska engagemang och förstod också att det var helt okej att låta bli att raka sig på diverse ställen på kroppen där det inte är meningen att man ska raka sig, att det inte hade särskilt mycket med själva kampen att göra. Kroppshår är ju ändå bara kroppshår. Jag började förstå mer om olika inriktningar inom feminism och en ny värld öppnade sig för mig.

För lite mer än ett halvår sedan gick jag med i den feministiska punkföreningen Pirata (www.piratapunx.tx) här i Stockholm. Vi var ca 30 brudar som samlades på Lava för att diskutera den mansdominerade punkscenen och vad vi skulle kunna göra för att få mer inflytande där. Vi startade en spelningsgrupp som anordnar spelningar med band med endast kvinnliga medlemmar, vi startade en graffgrupp och nyligen startades en radical cheerleading grupp också. Och det kändes skitbra och så jävla kul att göra någonting konkret som dessutom är roligt.

Men nu till anledning med denna text. På communityt skunk finns det en grupp som heter riotgrrrlbilder 2.0 där coola brudar (och några få killar) lägger in schyssta bilder på brudar som gör bra saker. Det finns bilder på musiker, sångerskor, skådespelare, författare, graffittimålare, pinuppor, politiker, arga småbrudar, radikal cheerleaders, andra cheerleaders osv.

När jag först upptäckte riotgrrrlbilder gruppen blev jag helt till mig. En grupp med bilder på snygga riotgrrrls!! Snacka om en finfin inspirationskälla. Men sen kom bakslaget. Den bästa gruppen på skunk blev snart en av de jobbigaste. Petiga, griniga och fördomsfulla tjejer började klaga på bilder som las in. “Inte är den där tjejen riot, hon rakar sig ju”, “va, hon kan inte vara en riotgrrrl! Hon har ju smink och visar brösten!”, “hon är kommersiell, kommersiella brudar kan inte vara riot”. sådant skitsnack började cirkulera i gruppen. Men VAD I HELVETE DÅ TJEJER! Så jävla typiskt att vissa ska anse sig ha rätten att definiera feminism och vilka som får vara riotgrrrl och inte. Vad är det för fel på er?

Det har t.ex. vart diskussioner om huruvida lil’kim och christina aguilera är riot eller inte. Klart som fan att de är riot! Deras nya låt är bäst. De sjunger och rappar om att killarna ska sluta snacka skit om brudar, och att ifall en kille knullar runt så är han “the man” men om en brud gör detsamma blir hon kallad för “hoe”. Dessutom är refrängen hur peppande som helst. Jag menar, vem kan motstå detta:

“This is for my girls all around the world
Who’ve come across a man who don’t respect your worth
Thinkin’ all woman should be seen not heard
So what do we do girls, shout out loud
Lettin’ ’em know we’re gonna stand our ground
So lift your hands high and wave ’em proud
Take a deep breath and say it loud
Never can, never will
CAN’T HOLD US DOWN
Nobody can hold us down
Nobody can hold us down
Nobody can hold us down
Never can, never will”

Inte jag i alla fall!

Jag tror en av de viktigaste aspekter som en del brudar glömmer bort när det handlar om feminism och riotgrrrl är att alla inte har samma förutsättningar. Alla kan inte kämpa på samma sätt, och hela grejen med systerskap skulle ju försvinna om det bara var en viss sorts kvinnor som fick delta. Om bara tjejer med hår under armarna, knälånga dreads och massa patches fick tillåtelse att kalla sig feminister skulle ju hela rörelsen dö ut. Alla behövs. Långa, korta, smala, tjocka, punkare, popare, hip-hopare, gamla, unga, blonda, brudar med dreads, håriga, rakade, svarta, vita, gula, röda, alla alla alla.

Skitsamma att Christina och lil’kim är kommersiella och gör kommersiell musik som spelas på mtv och ztv och vad det nu kan vara. Skitsamma att de klär sig i små kläder och rakar sig under armarna. Men det är ju inte det som är det viktiga. Det viktiga är faktiskt att de sjunger om systerskap! De sjunger om att brudar ska slå tillbaka. Att vi är starka enade. Alla kan inte kämpa på samma plan och inom samma scen. Jag tycker att det är underbart att en låt som “can’t hold us down” spelas på mtv. Det är fantastiskt. Och musikvideon får mig på så bra humör. Dessutom, tror ni inte att det finns skitmånga unga tjejer som inte ens vet vad feminism är blir peppade av att se sina förebilder förklara för dem att de är bra och att de kan kämpa tillbaka mot all skit de utsätts för? Jag tycker i alla fall att det är skitbra. Och jag håller fast vid mitt motto:

EVERY GIRL IS A RIOTGRRRL!

/elina aka radical e

VAD ÄR RIOT GRRRL?

grrrl_mix_640

Riot grrrl är en feministisk rörelse som syftar till att samla och stärka tjejer/kvinnor som är verksamma inom kultur. Musiker, konstnärer, skribenter, distributörer, arrangörer, DJs osv i en stor fin samling.

Riot grrrl-rörelsen föddes i mitten av 90-talet i Olympia och Portland, USA. Till en början var det en feministisk punkrörelse. Bikini Kill, Bratmobile och Sleater Kinney var bland de första riot grrrl-banden.

D.I.Y – Gör det själv – är ett mantra i riot grrrl-rörelsen. Rörelsens anhängare skapar ofta fanzines, spelar och producerar egen musik samt arrangerar events. Allt detta med någon form av feministisk vinkel.

År 2000 arrangerades Ladyfest för första gången, i Olympia. Ladyfest är en ideell verksamhet, ett event som ofta består av band som spelar, workshops och föreläsningar.  Ladyfest kan vara ett separatistiskt event, men också ett event där alla är välkomna oavsett kön, huvudsaken är att syftet är att bryta normen – en mansdominerad representation av kreatörer som medverkar.

Ladyfest spred sig snabbt världen över. Sveriges första Ladyfest arrangerades i Falun våren 2003. 2004 arrangerades festen i Stockholm och Malmö. 2005 anslöt även Umeå. Alla som vill får arrangera en Ladyfest och fenomenet lever kvar än.

Riot grrrl-scenen spred sig inte bara genom Ladyfest till Sverige. Runt om i landet började det dyka upp fanzines, ”grrrl gangs”, diskussionsgrupper och band som anammade riot grrrlsens budskap. Äntligen, tänkte många som saknat kvinnors närvaro i kultursektorn.

Redan innan riot grrrl-rörelsen nått Sverige fanns det något som liknade riot grrrls här.  Även om de kanske inte definierade sig själva som det då, tycker vi på Grrrl Collection att band som Candysuck och Sindy Kills Me passar bra in på vad Riot grrrl står för. Vi tror att många med oss inte bara gillade deras musik utan också inspirerades av deras attityd och åsikter.

Definitionen av vad som är en riot grrrl är väldigt bred. Vi postar både om riot grrrls som definierar sig som det och om kvinnliga kreatörer som vi tycker är bra, peppande och viktiga utan att de definierar sig som riot grrrls. Alla riot grrrls definierar sig inte heller som feminister. Vi på Grrrl Collection gör det.

Grrrl Collection vill vara det Riot grrrl står för: ”En feministisk rörelse blogg som syftar till att samla och stärka kvinnor som är verksamma inom kultur.
Musiker, konstnärer, skribenter, distributörer, arrangörer, DJs osv i en stor fin samling.”

I kväll ska jag och Malin till Bio Rio och se dokumentären SHE SAID BOOM om postpunkbandet Fifth Column. (Filmen Dirty Girls, som jag postat här tidigare, är förfilm) Efter filmerna pratar Marit Bergman (Candysuck, tidningen Darling) samt Kakan Hermansson om Riot grrrl. Läs mer om eventet här, köp biljett på Bio Rios hemsida.

LÄS RIOT GRRRL MANIFESTET HÄR.