Säg hej till Malin Ringsby!
Grrrl collections redaktion har utökats till två. Idag har jag glädjen att få berätta att Malin Ringsby har anslutit till bloggen. En naturlig utveckling kan tyckas eftersom jag redan skrivit om denna fantastiska kvinna flera gånger tidigare. Från och med ikväll får ni Malins egna ord:
Jag har svårt att minnas exakt vad det var som först ledde mitt tonårsjag fram till riotgrrrlscenen. Jag minns att jag lyssnade en del på grunge, och att det hade viss relevans i sammanhanget. Det var genom grungen som jag först hörde talas om en tjej som hette Kathleen Hanna, som varit i slagsmål med Courtney Love och skrivit “Kurt smells like teen spirit” på en vägg, hörde ryktas att hon skulle vara cool och att hon var en riotgrrrl.
Jag vet att det blandband som en kompis bytt till sig och som jag fick kopiera – med låtar av exempelvis Bratmobile och Peaches – betydde desto mer. Men mest var det nog något som bara blev, per automatik, när vi startade vårt band Jenny came back i högstadiet. Då blev det nämligen snabbt tydligt att det inte var samma sak som om vi hade gjort det som killar. Incidenter i stort och smått satte tonen och fick oss tidigt att inse att vi stod utanför. Att vi ibland fick vara med, men alltid på undantag.
När jag skulle köpa gitarr fick jag spendera en halvtimme med att argumentera mig igenom tre bestämda musikaffärssnubbar som först vägrade att sälja den gitarr jag ville ha till mig. Den var “för tung”, “ingen tjejgitarr precis”. Jag kokade inombords när jag till slut lyckades få med mig gitarren därifrån. Sen kånkade jag runt på den mellan rep och spelningar i flera års tid, och det gick hur bra som helst. Spelade den alltid med rosa sladd och rosa plektrum, som någon slags protest. Att hitta – och skapa – ett eget sammanhang blev en nödvändighet för att kunna göra det vi ville göra i en värld där incidenter som denna var vardag.
Att spela på någon annars spelplan med snävare regler än övriga spelare kändes helt ointressant. Så vi gjorde vår egen. Och det fantastiska var att vi var så himla många som gjorde det! Vi spelade i band, skrev fanzines, organiserade distros och styrde upp ladyfests, och hur klyschigt det än må låta så gav vi varandra den styrka vi behövde för att orka ta plats och inspiration till att fortsätta skapa kultur som kändes relevant för oss.
Ända sedan dess har den här fantastiska scenen haft en väldigt speciell plats i mitt hjärta och det känns så himla fint att från och med nu få vara med och lyfta fram den här på grrrlcollection.com!
Visste väl jag kände igen bandnamnet! Loggade in på min gamla mail och hittade nyhetsutskick från Jenny Came Back från 2002 med bland annat en tävling om att döpa nya demon. Roligt att minnas 🙂