Tagged Falun
INTERVJU: Popkollo Falun
En solig vårdag för lite drygt en månad sedan promenerade jag till kulturföreningen Bergstenskas lokaler i Falun. Där träffade jag Amanda Jonsson och Hanna Edlund som är två av personerna bakom Popkollo Falun.
Popkollo Falun hölls för första gången förra året och succén var ett faktum med ett fullbokat kollo. I år arrangeras inte mindre än två femdagars dagkollon: ett för tjejer mellan 11 och 14 år som startar den 21 juli och ett annat för tjejer mellan 14 och 18 år som drar igång den 28 juli.
Jag träffade Amanda och Hanna för att prata Popkollo, musik och feminism och möttes av en kopp kaffe och två peppade arrangörer.
– Efter att enbart ha skrivit om våra kollon på vår Facebooksida är vi nästan fullbokade. Det är roligt, säger Amanda.
Det är stor skillnad från förra året, det var mer arbete då. Mycket av grundarbetet är gjort. Popkollo Falun finns numera på kartan. De får dessutom mycket hjälp och stöd från sin omgivning och har ett bra kontaktnät i Dalarna.
Både Amanda och Hanna har alltid spelat musik i olika konstellationer.
– Vi har alltid spelat, det är ju så jävla kul, men så hamnar vi alltid i diskussioner om ”varför är det så få tjejer som spelar”? berättar Amanda.
– Jag slutar heller aldrig förvånas över att folk fortfarande höjer på ögonbrynen när jag kommer in på ett spelställe och de förstår att jag spelar i bandet, berättar Hanna.
– Jag tycker att det är så jävla konstigt att det fortfarande är så! Utbrister Amanda.
Amanda och Hanna driver sedan tidigare en Rockskola för ungdomar, så när Amanda Hollingby Matsson frågade om de skulle starta Popkollo ihop var det ingen som tvekade. Det kändes som en naturlig utveckling.
Amanda och Hanna betonar vikten av förebilder för att musikscenen ska vara mer inkluderande och bli mer jämställd. De menar att tjejer behöver se tjejer som spelar för att den platsen ska kännas som deras.
-Jag har spelat sedan jag var typ sju, olika instrument. Av någon anledning som jag inte fattade då så blev mitt spelande begränsat till hemma på rummet. Ingen frågade om jag ville vara med och spela i band och det var aldrig så att jag frågade någon själv. Jag satt hemma och övade för att bli tillräckligt bra, medan mina killkompisar såg en självklar plats och tog den, berättar Amanda.
Först nu, många år senare, inser hon hur konstigt det är att hon aldrig haft en kvinna som exempelvis instrument- eller ensemblelärare:
– Jag träffade aldrig äldre tjejer som spelade bas som jag. Det vill jag ge till unga tjejer idag, det där jag aldrig fick.
Kollot ska vara en trygg plats där du får testa olika instrument, delta i coola workshops och nätverka. En plats där tjejer inte är undantaget och där du är basist och inte ”tjejbasist”.
– Är killar med är det lätt att falla tillbaka i de mönster vi vill bryta, berättar de.
Det handlar inte om att tjejer och killar inte ska spela ihop utan att stärka tjejer så att de också kan se sin plats när de exempelvis söker musiklinjen eller vill spela i band.
Idag är båda Faluns kollon fullbokade men för de som vill engagera sig på annat sätt söker de nu funktionärer. De efterlyser ”personer som lagar mat, roddar, hänger med kidzen och är behjälpliga under aktiviteter, fixar iordning inför konsert, transporterar utrustning. Det kan komma att bli lite allt möjligt. ” Kontakta dem via deras facebooksida eller via mail hanna.edlund@popkollo.se Berätta vem du är och vad du är intresserad av att hjälpatill med samt om du har några roliga skills du tror passar Popkollo.
Läs mer om Popkollo här. Grrrl Collection besöker Popkollo Hultsfred den 26/6, läs mer om det här.
Hey, kom och dansa med oss!
Fun times ahead! Ni som följer oss på facebook och instagram har kanske märkt att vi är ute på hak och spelar musik ibland. Nu senast var vi i Falun och bossade DJ-båset på den feministika festivalen Sheside. Hur det såg ut ser ni här nedanför. Himla kul!
Himla kul också, tycker vi, att det blir mer av denna varan framöver. Till exempel nu på fredag – då drar vi till Umeå och spelar på Klubb total på Scharinska tillsammans med en massa andra grymma. Dessutom spelar Systraskap live. Peppen!
Följande datum har vi inbokade så här långt:
GRRRL COLLECTION DJ GIGS S/S 2014
30:e maj, Umeå (Malin + Emilia)
KLUBB TOTAL @ Scharinska
Live: Systraskap
6:e juni, Stockholm (Malin)
HÖJ RÖSTEN! @ Kägelbanan
Live: Vicious irene, Slöa knivar m.fl.
12:e juni, Malmö (Malin + Emilia)
TOO CUTE TO PUKE @ Moriskan
Feministisk festival Malmö.
Live: Solanas cunts & Arre! Arre!
13:e juni, Malmö (Malin)
TIDNINGEN RE:PUBLICS MENSFEST @ Moriskan
Feministisk festival Malmö.
Stor pepp! Kom förbi och ös på dansgolvet och säg hej om ni är i krokarna!
Shesidefestivalen i Falun maj 2014, bilder från vår instagram.
Hör av dig om du vill boka oss som DJ:s till ditt arrangemang! Vi spelar nya och gamla riot grrrl- och girl power-hits enligt vår egen definition av vad det innefattar. Vi spelar gärna på feministiska arrangemang såväl som på arrangemang där könsfördelningen behöver balanseras upp med lite girls to the front! info@grrrlcollection.com
RIOT GRRRLS: Femtastic
På måndag kommer Vanessa Marko och Nathalie Missaou från det feministiska kollektivet Femtastic och föreläser på Magasinet i Falun. Hur kul som helst! De driver klubb, producerar och släpper musik, föreläser och är hjärnorna bakom den superviktiga och grymma kampanjen FATTA (som vi skrivit om tidigare, läs här).
Jag och Jerker Krumlinde (Bergstenska och Popkollo Falun) kommer att moderera frågestunden efter föreläsningen. Är ni i Falun, kom och lyssna samt ställ frågor till Femtastic! Eventet, som är ett samarbete mellan Magasinet och Folkuniversitetet i Falun, hittar ni här.
Ni som inte kommer att kunna närvara får hemskt gärna höra av er med eventuella frågor. emilia@grrrlcollection.com
Här kan ni titta på ett smakprov på vad de kommer att prata om på måndag:
KONST: Anna Pers Bräcke
För er som befinner er i Falun i helgen vill jag rekommendera ett besök på invigningen av Galleri Vi. Konstnären Anna Pers Bräcke ställer ut. Jag älskar verkligen hennes alster och måste dit och köpa några affischer!
Har du inte möjlighet att gå i morgon pågår utställningen ända fram till den 8:e februari på Gamla elverket i Falun. Besök hennes sida www.artbybracke.se och gilla henne på Facebook.
.
VECKANS SKIVA: Troll – Troll
Veckans skiva är falubandet Trolls självbetitlade debutalbum från 1989.
Troll var mina första idoler, och så här i backspegeln känns de som ett rätt bra val av förebilder för en femåring på åttiotalet. Ett gäng på sju bästistjejer som börjat repa ihop på fritidsgården (dessutom i min egen hemstad Falun!) och gått vidare till att släppa skivor, få en megahit (Jimmy Dean) och turnera både i Sverige och utomlands. Det faktum att de var tjejer i band som inte bara sjöng och dansade utan även spelade instrument är jag övertygad om öppnade många mentala dörrar för mig. Det hörde inte direkt till vanligheterna i den typ av mainstream musikkultur som jag hade tillgång till vid den tiden. Att få utrymme för att identifiera sig med en trummis, basist eller keyboardist var revolutionerande, även om jag inte fattade det då.
Jag kommer ihåg att våra föräldrar tog med mig och min storasyster till invigningen av varuhuset B&W i Falun där Troll uppträdde live. Jag var superblyg men vågade mig ändå fram för att få ett svartvitt foto med deras autografer. Värsta grejen!
Jag kommer också ihåg hur jag tillsammas med samma storasyster och våra kusiner raidade garderoben, klädde ut oss i neon och spraytuperat hår och uppträdde som Troll för föräldrarna när vi hade släktträff.
Och när jag och mina kompisar startade ett eget band i mellanstadiet, repade i musiksalen på lunchrasterna, skrev låtar och skaffade spelningar, är jag övertygad om att Troll även där hade ett inspirerande finger med i spelet. Förebilder alltså, bästa grejen.
Med andra ord – ett sjukt viktigt band för mig!
Riot don’t diet
Det är ju “throwback thursday” så jag bjuder på lite nostalgi som jag har hittat på en gammal hårddisk. Det är texten till Radical Cheerleaders “Riot don’t diet”. 17 åriga jag har klistrat in texten på en bakgrund. Tyvärr måste jag ha missat att några bokstäver hamnade utanför, noga liksom.
Ni kan också lyssna på en ljudupptagning av “Riot don’t diet” med några som jag kallar ”Rad Cheerleaders”. Jag vet tyvärr inte vilka de är eller vart jag har fått filerna ifrån. Någon annan som vet? Maila mig: emilia@grrrlcollection.com
Sedan ser ni en bild på mig, som jag har tagit själv. I mitt flickrum i Falun.
Go natt!
MUSIK: Jenny came back – Banddagbok
Jenny came back 2001. Från vänster: Lisa Hermansson (trummor), Malin Ringsby (sång + gitarr), Disa Kohlström (bas) och Oskar Hermansson (gitarr).
—
28 april 2001
hade vår första spelning och rockade jävlitt fett. spelade stofes expandil för första gången. disa fyllde år. konduktören påväg till västerås va r dum. tåget hem var försenat. disa var hyperaktiv hela dagen. lisa köpte chips hela tiden. afficherade i örebro och västerås och uppsala. det var bajs på gräset i parken. disa och lisa slutade plötsligt spela i andy, men vi klarade ut situationen finfint.
nu är vi kända, bäst och jättebäst! och så har vi fått groupies, yeah.
—
Tack vare upptäckten av den fantastiska sidan http://archive.org har det blivit mycket knatande längs memory lane de senaste dagarna. Igår kollade jag och min gamla bandkollega Sara May Kahl (som dåförtiden hette Sara/Oskar Hermansson) igenom delar av hemsidan för vårt band Jenny came back (som vi har nämnt i tidigare inlägg här, här och här). Bland annat hittade vi den offentliga dagboken där vi dokumenterade diverse mer och mindre intressanta grejer som vi hade för oss. Rapporten här ovanför är från vår allra första spelning, i Västerås, som vi igår insåg hade ägt rum precis på datumet för 12 år sedan.
Här är lite fler utvalda highlights:
12 maj 2001
spelade på club humlan. på en väldigt liten scen. malin och oskar fick lov att stå på ett pingisbord, som efter halva spelningen blev jättevingligt. hade vår största scenshow hittills.
18 maj 2001
spelade på kalas mot EU-as.
utrustningen var inte den bästa så det lät kanske inte så bra. fattades 1 puka & 1 cymbal, virrveln va sönder, oskar fick ström av micken, förstärkarna la av lite när dom ville. lisa hörde ingenting av de andra. and so on….
annars så jick det rätt bra. oskar frös lite. pornodevil tillägnade vi maddefucker and my hallik in tokyo. spelade haha för första gången, gick sådär, tillägnade den valla, eller elias. satan is a women döpte vi om till satan is EU och ändrade texten så den blev mot EU.
5 juni 2001
skulle repa men när vi kom till borlänge fanns det inget i replokalen. så vi fick åka hem igen.
4 augusti 2001
spelade på peace&love. oskar var konstigt nog nervös. logen var rätt genomblöt för det regnade in genom taket. spelningen blev försenad eftersom nåra jävla fotbollshuliganer hade förfest på bolanche och inte ville gå iväg. men tillslut kom vi upp på senen.
oskar, malin, disa var välldigt trötta efter att tillbringat natten i en busskur i lindesberg (rekomenderas faktiskt, kan bli välldigt kul, ett minne för livet, det enda som behövs är en bra festival och inget tält, och varma kläder om man inte vill frysa).
men konstigt nog gick allt välldigt bra.
jenny for president. första låten gick bra.
ha ha ha gick bra. men lisa tappade trummpinnen.
satan is a woman gick bra.
satan is right att vi ihop med satan is a woman och den gick bra den med.
andy som skulle vara vår sista låt gick åxå bra.
vi hade mer tid på oss så vi spelade 2 låtar till.
pornodevil och tillägnade den till alla jävla våldtäktsmän. fuck you!
och who took barbies underwear. som inte gick alltför bra. vi hade inte repat den på jättejättelänge. men vi tog oss iallafall igenom den.
13 oktober 2001
åkte till jönköping med looking for nancy för att spela.
kom dit, åt pizza, kollade på ett bra hipphoppband som va bra och ramlade.
satt upp afficher. lyssnade på mer band. gick på seminarier om stim och ‘historien om pusjkins’. det var kul.
sen jorde vi om barbies underwear och börade göra iordning oss.
blev presenterade som ‘det bästa jävla tjejbandet i hela världen’. allt jick bara så otroligt jävla bra. lisa spelade dock sönder sitt finger och vi fick leta efter ett plåster. det tog massa tid men tillslut fick vi en tejpbit av en snäll kille i publiken så vi kunde rocka vidare.
efter spelningen översköljdes vi av komentarer som: “bikini kill och le tigre kan slänga sig i väggen, ni är så jävla mycket bättre” “du sjunger bättre än Kathleen hana, den kvinnliga motsvarigheten till dennis lyxsen” och vanliga kommentarer som “ni är bäst”. Autografer fick vi skriva och looking for nancy tillägnade oss sin spelning.
helt klart absolut den bästa spelningen vi nånsin hittills har gjort. det var magiskt. publiken röjde och stagedivade tillockmed. fan va det var röjj.
vi slutade spelningen med barbies underwear som vi gjort om till en mer skramlig låt och det hala slutade i en härlig rundgång.
oh man, that was greeeeat!!
26 oktober 2001
repade. gick inte så bra. satt upp afficher och åt avocado, kex och pez.
Säg hej till Malin Ringsby!
Jenny Came Back 2003
Grrrl collections redaktion har utökats till två. Idag har jag glädjen att få berätta att Malin Ringsby har anslutit till bloggen. En naturlig utveckling kan tyckas eftersom jag redan skrivit om denna fantastiska kvinna flera gånger tidigare. Från och med ikväll får ni Malins egna ord:
Jag har svårt att minnas exakt vad det var som först ledde mitt tonårsjag fram till riotgrrrlscenen. Jag minns att jag lyssnade en del på grunge, och att det hade viss relevans i sammanhanget. Det var genom grungen som jag först hörde talas om en tjej som hette Kathleen Hanna, som varit i slagsmål med Courtney Love och skrivit “Kurt smells like teen spirit” på en vägg, hörde ryktas att hon skulle vara cool och att hon var en riotgrrrl.
Jag vet att det blandband som en kompis bytt till sig och som jag fick kopiera – med låtar av exempelvis Bratmobile och Peaches – betydde desto mer. Men mest var det nog något som bara blev, per automatik, när vi startade vårt band Jenny came back i högstadiet. Då blev det nämligen snabbt tydligt att det inte var samma sak som om vi hade gjort det som killar. Incidenter i stort och smått satte tonen och fick oss tidigt att inse att vi stod utanför. Att vi ibland fick vara med, men alltid på undantag.
När jag skulle köpa gitarr fick jag spendera en halvtimme med att argumentera mig igenom tre bestämda musikaffärssnubbar som först vägrade att sälja den gitarr jag ville ha till mig. Den var “för tung”, “ingen tjejgitarr precis”. Jag kokade inombords när jag till slut lyckades få med mig gitarren därifrån. Sen kånkade jag runt på den mellan rep och spelningar i flera års tid, och det gick hur bra som helst. Spelade den alltid med rosa sladd och rosa plektrum, som någon slags protest. Att hitta – och skapa – ett eget sammanhang blev en nödvändighet för att kunna göra det vi ville göra i en värld där incidenter som denna var vardag.
Att spela på någon annars spelplan med snävare regler än övriga spelare kändes helt ointressant. Så vi gjorde vår egen. Och det fantastiska var att vi var så himla många som gjorde det! Vi spelade i band, skrev fanzines, organiserade distros och styrde upp ladyfests, och hur klyschigt det än må låta så gav vi varandra den styrka vi behövde för att orka ta plats och inspiration till att fortsätta skapa kultur som kändes relevant för oss.
Ända sedan dess har den här fantastiska scenen haft en väldigt speciell plats i mitt hjärta och det känns så himla fint att från och med nu få vara med och lyfta fram den här på grrrlcollection.com!
Malin Ringsby 2013
grrrlcollection.com 