From 90-tal
INTERVJU: Canan Rosén Riot Grrrl Sessions
Canan Rosén
Vi har tidigare berättat om Canan Roséns (Twin Pigs, Attention Span. Tidigare: Tiger Bell, Fare You Well och Satirnine) Indiegogo-kampanj: Riot Grrrl Sessions.
Riot Grrrl Sessions kommer att resultera i en skiva producerad av några av Sveriges riot grrrls, komponerad och inspelad under hösten. Vem vill inte höra det?! Det är viktigt att alla som är peppade gör vad en kan för att backa projektet.
Det kan du göra genom att DELA det, köpa merch och peppa alla inblandade. Vänta inte för länge, kampanjen slutar den 13 maj kl 23.59. Vi bad Canan svara på några frågor om Riot Grrrl Sessions och hennes relation till Riot Grrrl.
KUL MED SKIVSLÄPP, HUR KOM DU PÅ DEN HÄR FENOMENALA IDÉN?
TACK! Ja, nu är det ju ett tag kvar till skivsläpp om en säger så, men idésläpp kan vi ju lugnt kalla det för! 🙂
Jag har spelat i en del band och har de senaste åren verkligen längtat efter att ha ett mer ”renodlat” riot grrrl band. De flesta musiker som jag skulle kunna tänka mig att starta det med är redan så busy med sina respektive band så jag började fundera på om det gick att få ordning på de här drömmarna på annat sätt. Det var någon gång i vintras jag kläckte idén. Jävla bra ös i skallen när den här idén började snurra.
BERÄTTA OM DIN RELATION TILL RIOT GRRRL?
Jag har nog haft en lite av och på relation till Riot Grrrl hela mitt liv. Men jag har nog alltid varit en riot grrrl även om jag i perioder inte har velat identifiera mig som en. All musik, alla band, alla handlingar jag har gjort genom åren är väldigt synonymt med vad jag anser att riot grrrl är. Just nu är min relation till riot grrrl bättre än någonsin, uppenbarligen!
VILKA ÄR KNUTNA TILL PROJEKTET?
Åh, det är så många bra!
Några ställer upp gratis och några ställer upp halvbetalt och några som vanligt-betalt. Det är också många inblandade eftersom det här är ett sånt här Do it together istället för Do it yourself-projekt. Men t ex musikjuristen Eva Karman som har massa års erfarenhet av branschen är ett grymt bollplank! Malin Ringsby (som ju är halva Grrrr Collection!) har gjort loggorna till projektet och jag är så kär i dem!!! Och nu hjälpte konstnären / proffsscreentryckaren Becko Ellnemar (@bydinosaurs) mig att trycka limiterade tote bags med GULDTRYCK till vår crowdfundingkampanj som vi precis har lanserat! Alla inblandade kommer dyka upp på vår sajt och sociala medier under resans gång! Men det här var några iaf!
BERÄTTA OM ARTISTERNA, VILKA ÄR MED OCH VARFÖR?
De artister som är med är:
Nicki från Crucified Barbara och The Heard
Frida från The Baboon Show – Official
Canan från Twin Pigs & Tiger Bell
Agnes från Call Cat
Kajsa Grytt tidigare Tant Strul
Tess från Memoria och Snake
Manuela från Pascal
Klara från Crucified Barbara och The Heard
Hanna från Satirnine
Madde från Snake
Maja från Heavy Tiger
Katja från Drömfakulteten
Alla som är med har blivit tillfrågade utifrån att de är grymma artister, musiker och låtskrivare. Alla bor i Stockholm och det är en hyfsat jämn fördelning på olika instrument. Kul också med riot grrrls från olika generationer!
Den här line-upen är spikad men alla har sina respektive band och man vet fan aldrig vad som händer. Jag hoppas den kommer se likadan ut när det är inspelningsdags. Skulle det ske några ändringar så är det ju tur att det finns så många andra grymma musiker att fråga!
VARFÖR CROWDFUNDING?
Det här är ett projekt som endast blir av om det görs tillsammans. Jag hade bra flyt och kläckte idén men alla inblandade behövs. Vi behöver få in pengar för att bekosta inspelningen i ett första steg. Får vi in mer pengar kommer vi lägga det på att projektet blir väl dokumenterat. Men crowdfunding kändes helt rätt. Då blir vi inte beroende av bolag och liknande utan kan äga hela processen själva! Plus att de som stöttar är de som sedan kommer lyssna på musiken och då är de fan lika viktiga som vi som gör det. Vi delar på bördan och delar på det göttiga som kommer ur det. Även om det handlar om pengar så är det minst lika viktigt att ordet sprids och det är crowdfunding också bra för!
HUR KAN JAG BACKA PROJEKTET?
9 april, som är Riot Grrrl day, släpps crowdfundingkampanjen som pågår till 14 maj. Där kan den som vill och kan skänka pengar. Det går också att ge pengar och få så kallade perks, dvs saker/grejer för det.
BERÄTTA OM ALLA PERKS, VAD ÄR DET, VEM GÖR DEM OSV?
Perksen är lite olika. Vi har alltifrån pins (som jag har gjort själv, stansat och grejat) till handskrivna låttexter (ja, när nu låttexterna väl är skrivna) till limiterade tygväskorna med guldtryck till sociala medier shoutouts och olika nivåer av huvudsponsring. Det lär fyllas på under kampanjens gång också. Har någon några idéer eller vill bidra med något till perksen så hör gärna av er! Du kanske är konstnär eller en jävel på att virka eller vad vet jag och vill göra något för oss som vi kan använda i kampanjen?
NÄR SPELAR NI IN?
Jag har bokat studiotid 1-3 september! SÅ PEPPAD!
NÄR HOPPAS NI PÅ ATT HA EN FÄRDIG SKIVA?
Med all musikbyråkrati och framför allt vinyltryckeriernas tilltagande popularitet så lär den inte se dagens ljus förrän våren 2018! Men den som väntar på något gott…
NÄR SLUTAR KAMPAJEN?
13 maj kl 23.59
DU ANTYDER ATT DETTA BARA ÄR BÖRJAN. FINNS DET PLANER PÅ EN VOL. 2?
Alltså det finns ju alla möjligheter att göra detta till en återkommande grej. Det finns ju otroligt många musiker som inte är med den här gången som jag gärna skulle se i projektet. Kolla bara utanför Stockholm, för att inte tala om utanför Sverige. Pjuh! Det här kommer bli som nya Absolute music, fast bra. Jag är peppad men det beror ju mycket på hur det går. Allas stöd och pepp betyder jättemycket!
Några av de artister som är knutna till projektet.
Ska vi byte låtlistor? #20
Hej tisdag och hej låtlista! Stay tuned för om en liten stund får ni en intervju med Canan Rosén aka hjärnan + hjärtat bakom Riot Grrrl Sessions!
The Bangles – Eternal Flame
The Go-Go´s – Vacation
The B 52´s – Dance This Mess Around
Tacocat – Horse Grrls
Bleached – Sleepwalking
The Breeders – Bang On
The Runaways – Lovers
PINS – Young Girls
Frankie Cosmos – Young
Leikeli47 – Girl Gang
VECKANS SKIVA: Slant 6 – Soda Pop Rip Off
Jag köpte Slant 6 – Soda Pop Rip Off när vi var i London för någon månad sedan. Det kan vara något av det bästa med att besöka en större stad – skivaffärerna. Resan var perfekt. Vi var ett bra gäng som reste med ungefär samma ambitionsnivå. Vi såg Sleater Kinney på Roundhouse, gick på Alexander Mcqueen utställningen Savage beauty, fikade en del, köpte lite kläder och skivor.
Emilia, Sara och Kalle utanför vårt hus Foto: Malin Ringsby
Att besöka Rough Trade Records butikerna och skivaffären Sister Ray var obligatoriskt.
Slant 6-skivan köpte jag på Sister Ray Records
Malin på Rough Trade Records Foto: Emilia Henriksson
Slant 6 är en punkrockband som var aktiva mellan 1992-1995 med medlemmarna Christina Billotte på sång och gitarr (tidigare Autoclave, Quix*o*tic och The Casual Dots) Myra Power på bas och sång och Marge Marshall på trummor och trumpet.
Utöver debutalbumet Soda Pop Rip Off (1994) släppte Slant 6 EP:n What Kind Of Monster Are You (1993), fullängdaren Inzombiea (1995) och slutligen en slit tillsammans med The Make Up (1995)
Soda Pop Rip Off består av sexton punkrock-låtar som för tankarna till Bleached och Ex Hex för att nämna två band som är aktiva idag. Extremt bra musik att ladda bandaren med i sommar.
London, i morgon åker vi.
I morgon åker vi till London! Senast jag var där var tillsammans med Malin. Vi har skrivit om när vi åkte till Ladyfest London tidigare, pratat om det i vår podd samt publicerat de blandband vi skulle ha bytt här och här (Malin fick aldrig sitt!) Sedan dess har Malin bott där men jag har inte fått chansen att åka tillbaka förrän nu. Vi ska se Sleater Kinney spela på måndag, vilket inte kan bli annat än bra. Jag hoppas på att vi hinner träffa Sara Stode och ev Annette från The girls are. Utöver det har jag, som vanligt, varken planerat in sevärdigheter eller packat. Det är kanske så min resfeber uttrycker sig? Resfeber och pollenallergi som gör mig sjukt trött.
Jag har iallafall gjort en vårig London-playlist!
Grimes – Entropy
Kate Bush – Wuthering Heights
The Julie Ruin – Blueberry Island
Missy Elliott – Funky Fresh Dressed
M.I.A – Y.A.L.A
Jean Grae – You Don’t Want It
Nina Simone – See-line Woman
Tove Styrke – Even If I’m Loud Doesn’t mean I’m Talking To You
Elastica – Nothing Stays The Same
Torres – Strange Hellos
Dolores Haze – I Got My Gun
Purtiy Ring – Bodyache
Courtney Barnett – Depreston
Nu ska jag sova, jag packar i morgon.
MUSIK: Ex hex kommer till Sverige!
Blev så himla himla glad igår när jag såg att Ex hex kommer till Sverige och spelar på Lilla hotellbaren i Stockholm den 4:e mars!! Åh, det kommer bli hur bra som helst!
Ex hex frontas av legendaren Mary Timony som sedan 1990-talets början har spelat i grymma band som Autoclave, Helium och Wild flag samt släppt flera soloalbum, bland annat på bästa bolaget Kill rock stars. Efter att Wild flag splittrades (snyft!) så startade hon Ex hex tillsammans med basisten Betsy Wright (The Fire tapes) och trummisen Laura Harris (The Aquarium) och i oktober förra året släppte de sitt debutalbum Rips som är asbra.
Pepp!!!
IKON: Dolly Parton
Illustration och text: Sara May
Dolly Parton förknippas kanske mest med sitt plastiga utseende och superhitar som 9 to 5, Jolene och I will always love you, men hon är väldigt mycket mer än bara det. Dolly föddes 19 januari 1946 i Sevier County, Tennessee och växte upp under fattiga förhållanden i en syskonskara av 12 barn. Hon började sjunga, spela gitarr och skriva låtar väldigt tidigt och efter att hennes farbror fått höra henne fick hon uppträda i hans radioprogram. Som 13-åring spelade hon in sin första singel och uppträdde på det klassiska stället Gran Ole Opry i Nashville. Dagen efter att hon gick ut highshcool flyttade hon till Nashville och efter några år då hon enbart jobbade som låtskrivare fick hon skivkontrakt samt blev sidekick i det hyllade tvprogrammet Porter Wagoner show med miljonpublik.
Sedan dess har hon skrivit över 3000 låtar, gett ut 42 egna studioalbum med pop, country, gospel samt bluegrass (The Grass is Blue, Little Sparrow, Halos & Horns som gavs ut mellan 1999 och 2002 är moderna klassiker). Förutom musiker, sångerska samt låtskrivare kan hon även titulera sig skådespeleska, affärskvinna (hon äger och driver bland annat nöjesparken Dollywood), barnboksförfattare samt filantrop.
Den som vill veta mer om Dolly Parton rekommenderas att kolla in BBC-dokumentären Dolly Parton: Platinum Blonde.
Tre asbra låtar:
Detta inlägg är den sista delen i ett stolt samarbete mellan Grrrlcollection och Sara May. Under några veckor har Sara May illustrerat och skrivit gästinlägg om kvinnliga countryikoner som förtjänar större plats i historieskrivningen.
IKON: Tammy Wynette
Illustration och text: Sara May
Virginia Wynette Pugh föddes den 5:e maj 1942 i Missisippi. Redan som 17-åring gifte hon sig och tre år senare var hon skild med tre barn att försörja. Hon arbetade på en skönhetssalong men för att dryga ut inkomsten deltog hon i talangtävlingar och fyra år senare begav hon sig till Nashville för att spela in sin första skiva, då under artistnamnet Tammy Wynette. Hennes stora genombrott kom några år senare med den hyllade, och kritiserade låten Stand by your man, som blev den första singeln av en kvinnlig countryartist att sälja över en miljon. Trots ett liv fyllt av olika sjukdomar höll hon på med musik ända fram till sin allt för tidiga död vid 55 års ålder.
Två sjukt bra låtar:
Detta inlägg är en del i ett stolt samarbete mellan Grrrlcollection och Sara May. Under några veckor framöver illustrerar och skriver Sara May gästinlägg om kvinnliga countryikoner som förtjänar större plats i historieskrivningen.
INTERVJU: Steso songs
Första gången jag såg Karolina Stenström på scen var 2001. Hon spelade med sitt dåvarande band Alien she på demoscenen på festivalen i deras hemstad Hultsfred. Jag köpte en demo och tyckte att de var så himla coola. Lite äldre än mig och gjorde sånt jag också ville göra. Typ spela på demoscenen. Förebilder inom räckhåll.
Efter Alien she fortsatte Karolina Stenström göra mörk pop på egen hand under namnet Steso songs. Och jag fortsatte lyssna samtidigt som jag genomgick pop-, punk- och hc-faser, det fanns alltid dagar som krävde vemodig dramapop. Jag har lyssnat så väldigt mycket på de där låtarna, och när jag avslutade förra året med att göra en sån där årssammanfattning på Spotify var det inte så värst överraskande att hennes hittills enda fullängdsalbum, Now it’s dark från 2010, var en av mina mest spelade skivor även 2014.
Steso songs i sin tur avslutade året genom att ge ut sitt första nya släpp på nästan fem år – en liljekonvaljprydd DIY-kassett med fyra finstämt mörka och precis lagomt storslagna pianopoplåtar. EP:n Lillies on fire. Äntligen. Jag tog det som en ursäkt för att göra en intervju, här kommer den.
VI ÄR VÄLDIGT FÖRTJUSTA I STARTA BAND-HISTORIER PÅ GRRRLCOLLECTION. HUR BÖRJADE HISTORIEN OM STESO SONGS?
Alien She började nog egentligen redan 1996 när jag och Ella Blixt började göra musik ihop. Då var vi 12. Vi spelade med lite olika andra personer och bildade till sist Alien She cirka år 2000 med Sandra Lönn. 2001 spelade vi på Demoscenen. Jag tror jag gjorde mina första Steso-låtar 2002 och då fanns Alien She samtidigt.
Några av Steso Songs tidiga låtar hette Psychoman (som ett svar på Jens Lekmans låt Psychogirl. Jag har ett signerat ex av “When I said I wanted to be your dog” som det står “Till Psychogirl” på. Hahaha) och Be my steso. De låtarna gjordes med en Casio SA-20 som jag köpte på det legendariska Marknadsbörsen i Malmö. Den har tyvärr gått sönder. Jag ville nog göra något som var annorlunda än det vi gjorde i Alien She, det var därför jag bytte från piano till synth. Jag spelade in låtarna själv och gjorde en CDR, fick en del spelningar samtidigt som jag skrev nya låtar och med tiden blev det mer piano-baserat.
Tror att jag också ville försöka förmedla att det kan vara väldigt ensamt att göra musik. Eller liksom, mitt sätt att greja med musik har ju alltid varit att sitta ensam vid mitt piano. Det var ju så det började när jag var väldigt liten. När jag skrev “No love / No money” var jag 19 och bodde i ett kollektiv i en gigantisk lägenhet i Malmö. Det var en fredag och alla var ute o söp eller dansade eller nåt. Jag satt ensam med mitt piano (ett stagepiano) och drack billigt smuggelvin jag köpt av den så kallade vinmannen och skrev den där låten och sen gick jag och la mig. Med blandade känslor. Ganska nöjd med låten men mycket onöjd med ensamheten. Och de känslorna har jag fortfarande. Man måste liksom vara ensam för att få nåt gjort. Eller jag måste det. Men ensamheten kan också kännas som isolation och alienation. Namnet Alien She har väl sitt ursprung i det. I Hultsfred blev det så extra tydligt eftersom normen här var och fortfarande är att syssla med sport. Att sitta hemma och klinka piano är konstigt. Jag har aldrig känt mig självklar nånstans och jag antar att det är den känslan som ger mig energi att göra nåt. Skicka nåt från min planet liksom. Eller min jordhåla. Eller vad det nu är.
Alien she – tidningsklipp från Barometern och demoomslag.
MINNS DU NÄR DU FÖRST UPPTÄCKTE ATT MUSIK VAR GREJEN FÖR DIG – HAR DET ALLTID VARIT EN NATURLIG UTTRYCKSFORM?
Ja. Jag fick en liten kassettbandspelare när jag var runt 3 år för att kunna lyssna på ljudsagor. Det fanns inspelningsfunktion på den och då började jag spela in när jag sjöng. “Högt över havet” med Arja Saionmaa bland annat. Jag minns inte så jättemycket från min barndom men jag har starka känslomässiga minnen som är ihopkopplade med musik. Det kändes typ som att knarka att lyssna på Smooth Criminal t ex. Jag hade inte asbra musiksmak. Men mina första egna låtar kom först när jag var 12. Jag tror att jag hade varit helt koko om jag inte börjat göra musik. Fast jag kan inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle vara då. Helt meningslöst.
VAD INSPIRERAS DU AV? HAR DU FÖREBILDER?
Många olika saker. Jag har känselspröten ute hela tiden och fångar upp grejer som jag vill använda. Till Lilies on Fire var jag mycket inspirerad av Sylvia Plath’s diktsamling Ariel. Men jag får också alltid en spark i arslet av konstnärer som är modiga, som kanske går lite för långt. Och allt som är mörkt och läskigt. Jag inspireras av det här citatet av Lisa Carver från boken Drugs are nice:
Jag har nog inga direkta förebilder, det växlar mycket. Märta Tikkanen, Charles Bukowski för självhatet som alltid skiner igenom i så perfekta formuleringar, Björk, Stevie Nicks, Joan Didion, Yoko Ono. Marina Abramovic. Mod, styrka, självspäkning.
DET FAKTUM ATT MÅNGA VÄNDER SIG TILL DIN MUSIK FÖR IGENKÄNNING OCH STYRKA, ÄR DET NÅGOT DU TÄNKER PÅ OCH FÖRHÅLLER DIG TILL? JAG TÄNKER TILL EXEMPEL PÅ LÅTEN THIS IS FOR YOU GIRLS, HUR KOM DEN TILL?
Jag fick mycket mail från tjejer som berättade saker i förtroende för mig om “death and pills and scars” som jag sjunger i texten. Så jag ville skriva en låt om det. Det blev omöjligt att hinna och orka svara på alla mail så jag gjorde en låt istället. Annars tänker jag nog inte så jättemycket på mottagandet av musiken när jag gör låtar. Men jag känner att jag måste skriva om viktiga saker. Annars har jag inte rätt att ta upp plats. Jag var rätt tveksam till om jag skulle ha med låten “Xmas 2007” på EP:n. För den känns lite fånig. Jag skrev den som en jullåt 2007 och minns att jag försökte pressa in juliga ord och när jag hör den nu känns den inte som jag. Men jag gillar musiken och vissa delar av texten. Men usch, jag borde nog kanske inte haft med den ändå. Så meningslöst att sjunga om att tända juleljus? Som att avrätta hela Steso-personan.
Foto: Privat
NÄR DU NU SLÄPPER DEN HÄR NYA EP:N ÄR DET NÄSTAN FEM ÅR EFTER DITT FÖRRA SLÄPP. VAD HAR HÄNT DÄREMELLAN? KÄNNS DET SOM LÅNG TID?
Jag har varit föräldraledig och mest sysslat med att skriva. Dikter som publicerats i CLP #1 och så har jag skrivit till Det grymma svärdet. Det känns som alldeles för lång tid och jag har lite åldersångest nu. Det är skillnad på att vara 23 och ge ut musik och att vara 31. Bu. Jag får försöka ge ut mycket på kort tid nu.
HAR DET VARIT SJÄLVKLART ATT DU SKULLE FORTSÄTTA GÖRA MUSIK SOM STESO SONGS, HAR DET VARIT ETT NÄRVARANDE PROJEKT UNDER DEN HÄR TIDEN ÄVEN FAST DU INTE HAR GETT UT NÅGRA INSPELNINGAR?
Ja Steso Songs är alltid med. Jag gör ju musik hela tiden även om det bara blir konstiga instrumentala låtar eller typ två-radiga texter under vissa perioder. Jag samlar inspiration och gör planer konstant. Det är mitt bästa fritidsintresse. Samt överlevnadsmetod.
Foto: Camilla Lindberg
BERÄTTA OM LILLIES ON FIRE! VAD HANDLAR DEN OM?
Om kanske moderskap och om att balansera på en väldigt skör tråd ovanför livsfarliga odjur. Och man bär på ett litet barn och tretti grejer till och måste svara på jättesvåra frågor och försvara sin existens här på jorden samtidigt som man balanserar på tråden och känner för att ge upp, kasta sig själv till gamarna men så kämpar man på på ett sätt som bara en idiot skulle göra.
Jag har skrivit musiken i Hultsfred, korta stunder då och då. Spelat in i Malmö och Norrköping. Ett spår här och ett spår där. Oerhört svårt att få nån överblick eller staka ut en väg. Alltihop har mixats av Susanna Brandin. Det kändes typ oförskämt att lämna över inspelningarna till henne för att det var så rörigt. Till exempel 50 osorterade spår med altsax. Men det blev jättebra.
VILKA ÄR SKILLNADERNA OCH LIKHETERNA MED DINA TIDIGARE SLÄPP?
Det låter ju fortfarande som Steso Songs. Piano- och textbaserat. Melodierna. Men det är mer fokus på pianot på de här låtarna, mer försiktigt med andra instrument. Kanske lite mörkare och lite mer svårtillgängligt än tidigare. Och rösten är annorlunda.
Sen så är ju det här släppet mer DIY än mitt förra. Då hade jag liksom outsourcat några fler uppgifter, typ att göra PR och omslag och så. Men det har jag inte råd med nu. Jag siktar på att albumet som kommer nästa år ska vara mindre DIY för annars kommer jag nog inte palla. Man ägnar 1% av tiden till att göra musik och resten till att maila och lära sig tråkiga saker om skivutgivning och pussla ihop logistik o bla bla bla bla bla bla bla bla. Livet är för kort för att hålla på så. Jag är typ aldrig glad förutom när jag spelar piano, då blir allt bara lugnt och bra.
DU GER UT DEN PÅ KASSETT, VARFÖR KASSETT?
Roligare än att bara släppa digitalt, billigare än vinyl. CD känns ej kul. Om jag haft råd att göra en vinyl hade det blivit det. Men kassetter är bra. De låter bra och är fina.
LYSSNAR DU PÅ KASSETTER SJÄLV?
Ja i bilen och i köket. När jag bodde i Malmö brukade jag köpa nya kassetter på Rundgång. Nu spelar jag mest morfars gamla heminspelade som är uppmärkta CONTRY och lite andra olika country-kassetter som brukar finnas på en loppis här i närheten. Men också gamla blandband. Jag bytte blandband med massor av olika personer i slutet av 90-talet. Det är mycket Geffen- och Matador- och Subpop-band på de kassetterna.
VEM HOPPAS DU SKA LYSSNA PÅ LILLIES ON FIRE?
Oj. Alla. Eller. Kanske inte de jag träffar på mitt jobb. Vill bara vara så intetsägande som möjligt där.
Och ja, kanske alla gamla Steso-fans. Hoppas de finns kvar.
Foto: Emma Blomberg
grrrlcollection.com 
