Tagged Veckans skiva

VECKANS SKIVA: G.L.O.S.S – Demo 2015

gc_veckans_skiva_GLOSS02

Förra veckan fick jag efterlängtad post. Girls Living Outside Society’s Shit aka G.L.O.S.S sjua ”Demo 2015”!! Efter att ha sett ett Youtube-klipp där G.L.O.S.S spelar live blev jag så peppad att jag förhandsbeställde två. Det andra exemplaret ska Malin få. Det vet hon redan för jag kunde inte hålla tyst (påpass peppad). Det är inte varje dag jag hittar något som är så exakt det jag älskar.

G.L.O.S.S är queerfeministik stenhård hardcore med låtar som Outcast stomp eller G.L.O.S.S – We’re from the future.

Känner ett stort +1 när Sadie Switchblade öppnar med orden:

THEY TOLD US WE WERE GIRLS / HOW WE TALK, DRESS, LOOK & CRY
THEY TOLD US WE WERE GIRLS / SO WE CLAIMED OUR FEMALE LIVES
NOW THEY TELL US WE AREN’T GIRLS / OUR FEMININITY DOESN’T FIT
WE’RE FUCKING FUTURE GIRLS / LIVING OUTSIDE SOCIETY’S SHIT!

Textmässigt, musikaliskt och politiskt. G.L.O.S.S är en total fullträff. Låtarna går att köpa digitalt om du, precis som jag, inte har tålamod att vänta på skivleverans. Eller om du helt enkelt vill ha dem i din digitalaplaylist. Jag gråter lite över att deras limiterade kassett och merch är slut. Jag håller tummarna för Europa-turné samt mer musik och merch från G.L.O.S.S.

Beställ ”Demo 2015” via Sabotage Records Kolla även in Sadies solo-projekt Dyke Drama.

VECKANS SKIVA: No Statik – We All Die In The End

Veckansskiva_nostatik

Veckans skiva är av hardcorebandet No Statik med Ruby Danger (Scrotum Grinder and Memento Mori, The Light) i fronten. Beskrivs som ”RÅ HARD CORE”  av vännen som gav mig skivan.

Mitt humör har varit extremt ojämnt de senaste dagarna. Ena stunden kan jag och gör jag allt, andra stunden är jag sur och nedstämd. Jag har precis kommit hem från en väldigt fin jobbresa där jag har dokumenterat en utbildning som Högskolan Dalarna håller i Somaliland. Det är en master i sexuell och reproduktiv hälsa. Syftet är att stärka barnmorskans roll, utbilda fler barnmorskor samt främja forskning inom sexuell och reproduktiv hälsa. Feministisk kamp i en klockren praktisk form. Jag har träffat så många starka, smarta och fina människor. Fatta vilken lycka att få göra det, på jobbet!

Det är många tankar i huvudet nu och ibland en känsla av att vilja sträcka ut benen i en för trång bil. Det kan låta lite jobbigt, det är det också men ofta blir det något bra i slutänden.

Jag måste bara ta en promenad i höstnatten, andras frisk luft och lyssna på ”Rå hard core”.

Lyssna på No Statik här.

VECKANS SKIVA: Slant 6 – Soda Pop Rip Off

veckansskiva_slant6

Jag köpte Slant 6 – Soda Pop Rip Off när vi var i London för någon månad sedan. Det kan vara något av det bästa med att besöka en större stad – skivaffärerna. Resan var perfekt. Vi var ett bra gäng som reste med ungefär samma ambitionsnivå. Vi såg Sleater Kinney på Roundhouse, gick på Alexander Mcqueen utställningen Savage beauty, fikade en del, köpte lite kläder och skivor.

London_crew
Emilia, Sara och Kalle utanför vårt hus Foto: Malin Ringsby

Att besöka Rough Trade Records butikerna och skivaffären Sister Ray var obligatoriskt.
Slant 6-skivan köpte jag på Sister Ray Records

Malin_skivor
Malin på Rough Trade Records Foto: Emilia Henriksson

Slant 6 är en punkrockband som var aktiva mellan 1992-1995 med medlemmarna Christina Billotte på sång och gitarr (tidigare Autoclave, Quix*o*tic och The Casual Dots) Myra Power på bas och sång och Marge Marshall på trummor och trumpet.

Utöver debutalbumet Soda Pop Rip Off (1994) släppte Slant 6 EP:n What Kind Of Monster Are You (1993), fullängdaren Inzombiea (1995) och slutligen en slit tillsammans med The Make Up (1995)

Soda Pop Rip Off består av sexton punkrock-låtar som för tankarna till Bleached och Ex Hex för att nämna två band som är aktiva idag. Extremt bra musik att ladda bandaren med i sommar.

LYSSNA PÅ SLANT 6 – SODA POP RIP OFF PÅ SPOTIFY

VECKANS SKIVA: Punch – Nothing Lasts

VeckansSkiva_Punch994
Veckans skiva : Punch – Nothing Lasts

Punch_quote

Hardcorebandet PUNCH från San Francisco har spelats flitigt hos mig. Det är förbannat hårt och politiskt – hardcore när den är som bäst. Meghan O’Neils röst ger mig självförtroende en jävlig dag. EP:en Nothing Lasts (Deathwish) bjuder på låtar som Do It Yourself, ett budskap som aldrig känns fel och Times Apart där det är så sjukt skönt att höra O’Neil skrika rakt ut i ingenstans. ”What’s keeping me together is keeping me apart”.

punch_quote02

I augusti släppte bandet fullängdaren ”They Don´t Have To Believe”.(Deathwish) I väntan på mitt exemplar lyssnar jag på Spotify eller streamar skivan här. En skiva som levererar texter som ”Your unwanted opinion is worthless, but not harmless. Our looks, our bodies, are none of your fucking business” kan mycket väl komma att dyka upp som ”Veckans skiva” längre fram.

VECKANS SKIVA: Dum dum girls – End of Daze

veckans_skiva_dumdum02

Dum dum girls är ett D.I.Y-projekt som startades 2008 av Dee Dee Penny (aka Kristin Welchez) hemma i hennes sovrum. Älskar den tanken, det triggar till kreativitet.

End of Daze lockar fram nostalgiska minnen från vårsommarnätter på mitt rum,projekt som skapas, torr asfalt och cykelturer. Det är en bra känsla, End of Daze är en bra skiva och nu är det ta mig fan tid för vår.

VECKANS SKIVA: Bangs – Tiger Beat

Veckans_skiva_bangs

Bangs har släppt två fullängdare, Tiger Beat (1998) och Sweet Revenge (2000). Malin utsåg deras EP Call and Response till veckans skiva förra året. Ni kan läsa hennes motivering och lite information om bandet här. Vi är helt enkelt stora Bangs-fans. Låtar som Burnout får mig att vilja klättra in genom Malins flickrums fönster som i en 90-tals film för att sedan typ sitta på ett tak och skråla med i texten. Vad mer behöver jag säga?

bangs_quote

VECKAN SKIVA: Hello Cuca – Triple Dinamita

Veckans_skiva_hello_cuca

Veckans skiva är en singelsjua med det spanska bandet Hello Cuca med Lidia Damunt (sång och gitarr) Mabel Damunt (bas) Alfonso Melero (trummor).

Jag och Malin såg Hello Cuca på Ladyfest London 2002. Vi hade inte hört talas om dem tidigare utan läste om bandet i Ladyfests festivalprogram. Jag lyssnade en hel del på amerikansk riff-rock på den tiden (typ MC5). Hello Cucas låtar är ofta uppbyggda av många olika och ibland utsvävande gitarriff och kaxig sång på spanska i sann riot grrrl-anda. Det bästa av två världar tyckte jag. De var dessutom coola, prestigelösa och karismatiska på ett ganska surmulet sätt, helt i min smak.

Hello_cuca_fb_bild
Foto: Hello Cuca

Låten Doo – Wah – Da var en hit och jag gick starstruck fram till sångerskan och gitarristen Lidia Damunt efter spelningen och gav henne en demo med mitt band High Heels och fick denna singel tillbaka.

Ni kan lyssna mer på Hello Cuca på Spotify.