Majoriteten av bandet är sjuka. En är frisk. Vi måste ställa in spelningen i Malaga ikväll för att orka med resten av världsturnén. Det känns jävligt surt men nödvändigt. Maja och Sara har varit sjuka i många dagar nu men tagit sig igenom spelningarna ganska bra ändå. Astrid har sjungit de flesta av låtarna. Skönt. Jävligt tur att vi kan täcka för varandra när det behövs. The show must go on liksom och det klarar vi av väldigt bra! Men förkylningarna blir hela tiden sämre och sämre och eftersom vi inte har någon dag ledigt och snart ska resa till andra sidan jorden så måste vi ta oss en dag ledig.

Det känns alltid lika jobbigt och dåligt att ställa in en spelning. Under våra fyra år tillsammans har vi nu ställt in tre spelningar. Man får dåligt samvete gentemot arrangören som (förhoppningsvis) lagt ner tid och pengar i promotion men man känner framför allt skuldkänslor gentemot publiken. Folk som planerat in denna kväll i sina kalendrar, kanske köpt förköpbiljetter, och så blir det inget av det! Man känner sig som en riktig diva som tror att den kan styra och ställa som den vill. Men ibland måste man faktiskt lyssna på kroppen och stanna hemma. Det är vad vi ska göra idag.

Igår gjorde vi en riktig skitspelning. Det var inte så mycket på grund av oss utan det var ljud- och ljustekniker som var helt jävla sanslösa. Vad trött man blir på folk som inte sköter sitt jobb och sabbar för andra. Det känns onödigt att gå in på detaljer men allt var bara en enda röra och de hade lika gärna kunnat vara folk man hittat på gatan och inte utbildade tekniker. Vi har fått erfara att ljudtekniker och monitorer över lag är av bristande kvalitet här i Spanien. Det sprakar och rundar konserterna igenom och man hör inte ett smack av det man spelar. En ljudtekniker skyllde på att det var för lite folk i lokalen. Pff! Det börjar bli dags för oss att åka med egen tekniker snart.

Något annat här i Spanien som verkligen suger är toaletterna på spelställena. Det finns nästan aldrig en toalettring och det är ofta kiss och bajs på porslinet. Efter två veckor spenderade i en bil har musklerna i benen förtvinat bort och det är asjobbigt att huka sig över toastolen. Glamour va ordet. Dessutom går det inte att låsa dörrarna heller men det vande man sig vid för länge sedan. Däremot slutar man aldrig förvånas över låsens konstruktion. Oftast finns det ett lås monterat på dörren men som inte går att använda. Låsen är av modell en regel som ska skjutas in i ett hål i dörrkarmen. Men det finns inget hål?  What’s up with that? Kolven går att skjuta i sidled men den tar inte fäste i något. Vem har monterat detta och känt sig nöjd med det värdelösa resultatet som inte fyller någon funktion? Har alla spelställen och bensinmackar i Spanien anlitat samma korkade låsfirma eller är spanjorerna helt enkelt inte så händiga? Vem vet!

Trots sjukdom och bristande kompetens hos dom man jobbat med har dom senaste spelningarna varit väldigt roliga! Det har varit mycket folk och en engagerad publik. Kul! 🙂

/Heavy Tiger

Medan Maja och Sara har legat sjuka på hotellrummet har i alla fall jag kunnat turista lite. Jag strosade runt i både Almeria och Granada igår, njöt av solen och åt massa glass. Det är fett mysigt här i Granada, med fina gamla byggnader och billig sangria 😉 Det är synd att dom andra inte orkar hänga med, men också lite skönt att vara ensam då och då. Vi har ju varit med varandra konstant i två veckor nu.

Snart ska jag ut igen, och lämna de små sjuklingarna på rummet. Vi får åka tillbaka hit nästa år igen så att de också får uppleva Spanien annat än från bilfönster och hotellrum!

/Astrid

Ikväll kör vi i alla fall gig nummer 9 i Zaragoza och om en vecka beger vi oss hemåt för att spendera ca 24 timmar i Sverige (då visumfix och vaccinationer ska hinnas med) innan vi flyger vidare mot Japan. Vi är grymt peppade! Känns dock lite synd att vi förmodligen kommer känna oss rätt slutkörda då. Det hade varit kul att vara utvilad när man ska till andra sidan jorden. Men men, vi ska föfan till Japan och Vietnam och spela, vi ska inte klaga det minsta!

Igår tisdag spelade vi på den mest annorlunda scenen hittills, på La Nube i Bilbao. Scenen var långsmal så vi fick stå bredvid varandra med trummorna i ena änden och Sara och Maja där efter längs med väggen. När man sjöng stod man face to face med publiken, bara ett par decimeter ifrån. Och de som stod längst fram fick stå ut med våra svett- och spottstänk i ansiktet – närmre publiken än så går det nog inte att komma. Trots en konkurrerande fotbollsmatch dök det upp väldigt mycket folk. Ett av de roligaste gigen hittills! Dessutom fick vi riktigt gott vegankäk i Bilbao. Tummen upp!

Nu hänger vi på ett vandrarhem i Zaragoza och ska snart iväg och soundchecka. Maja och Sara känner sig krassliga och proppar i sig C-vitamin i form av clementiner som snälla Astrid gick och köpte. Tack! ❤

Norra Spanien är skitfint! (Tyvärr kan vi inte visa detta med en bild för det är så jävla svårt att ta ett foto som gör miljön rättvisa, så ni får använda fantasin.) Vi har hållit oss här uppe den senaste veckan men ska börja röra oss söderut nu. Vi kommer ihåg från turnén förra året att man ser en tydlig skillnad i naturen när man rör sig upp/ ner i landet. Med böljande gröna landskap uppe i norr med små hus uppe på kullarna och boskap som går och betar i backarna är det svårt att fatta att man är i samma land som när man är i södra Spanien. Häftigt!

Vitt bröd, vitt bröd och ännu mer vitt bröd.. Fan vad vi ska käka linser och broccoli när vi kommer hem! Spanjorerna gör i alla fall väldigt gott kaffe. Mycket bättre än svenskt caféblask! Det är alltid något 🙂 

Adios!