Tagged Kamikatze
MUSIK: Tess Törner
Foto: Privat
Tess Törner är en person som alltid har flera roliga projekt igång. Jag träffade henne första gången för lite drygt åtta år sedan, då jag och några vänner filmade dokumentären Children of the core. Hon spelade i ett band som hette Kamikatze och vi fick följa dem när de spelade in en skiva. Ni kan läsa om projektet samt se filmen här.
Idag arbetar Tess som ungdomsledare på musikhuset Black Sheep i Solna. Tillsammans med Black Sheep och Popkollo arrangerade hon ett metalkollo vintern 2014, vi var där och föreläste om Riot Grrrl. Förutom sitt arbete på Black Sheep så spelar Tess i två band, DJ:ar och arrangerar klubb. Jag bad henne berätta lite om hennes olika projekt:
För mig har musiken varit en räddning i livet kan man säga. Jag har inte haft en särskilt bra uppväxt så musiken har varit en terapi på många sätt. Vet inte riktigt hur det kommer sig att det blev just punkscenen. Kanske för att jag kunde finna någon slags trygghet och samhörighet med människorna i scenen och musiken berörde mig.
BANDEN: Jag och mina vänner Anna & Ella startade Kamikatze 2004 (tror jag det var). Vi släppte vår första 12″ EP 2005, därefter hann vi med 2 fullängdare, en 7″ samt en sista 10″ EP. (På Lp’n “Falling for you” samt 10″ EP’n var Viktor Forss basist i bandet. ) Vi var unga, peppade, kreativa. Det är jag fortfarande men kanske på en annan nivå.
Foto: Privat
KAMIKATZE kommer alltid vara min “bebis”, det var mitt första seriösa band och tillsammans hann vi med runt 7 turneér och 5 skivsläpp. Vi var 100 procent DIY, vi spelade sjukt snabb trashpunk och det bästa av allt, vi var en inspirationskälla för många unga tjejer! Efter Kamikatze har jag spelat i ett gäng band: Bruce Banner, Black Feet, Perculators.
L’OBSCURITÉ Numera lyssnar jag på det mesta som är mörkt, allt från Chelsea Wolf, The Soft Moon till det mer garage-iga soundet: Bass drum of death, Lost Sounds, Mind Spiders. Med några av dessa influenser i bakfickan startade jag L’obscurité, som är ett utav mina nuvarande band, tillsammans med Rickard.
SNAKE Jag startade nyligen ett band med mina vänner Madde & Mia. Jag har varit peppad på att spela trummor länge, och nu äntligen får jag göra det i ”Snake”. Håll ögonen & öronen öppna, vi är great!
Foto: Snake
DJ KOLLEKTIVET Madde (Snake) startade tillsammans med Clara, Iida, Mira och mig Dj kollektivet Lovers & Other Strangers. Vi skänker allt gage till olika kvinnojourer. Känns sjukt bra att vara en del av det.
LOST SOUND Jag har mer eller mindre lagt arrangörskapet på hyllan efter typ 8 års arrangerande med bland annat DIY klubben Who Killed Marilyn. Det blev för tuff konkurrens mot slutet. Numera kör jag tillsammans med två vänner Klubben Lost Sound på Debaser. Där sköts det mesta av sig själv vilket är skönt efter allt slit man gjort. Vi arrangerar inte så ofta. Sist vi körde var i mars på Debaser Strand. Sista Sekunden, Primitive Rites, Gamla Pengar, Agent Attitude spelade (en tjej på scen, men så ser HC scenen ut tyvärr).
VAD HÄNDER FRAMÖVER? Vi ska spela lite med L’obscurité bland annat i Gbg samt på en liten festival utanför Uppsala i sommar, vi hoppas även få spela på Oslo Psych Fest, vore fett! Sen blir det snart inspelning med nya bandet Snake så vi kan komma ut å spela lite. Dj kollektivet LAOS kör klubb i Bar Brooklyn sista onsdagen i månaden, kom dit å dansa! Många bollar i luften, jag har en rastlös själ.
TIPS: Måste namedroppa Sippinkollektivet som består av ett gäng unga kreativa peppade människor i Stockholm som gör mycket för DIY scenen. De har även ett jämställdhetstänk i sina bokningar, vilket är great. En eloge till dem!
(Läs inlägg om Sippinkollektivet här.)
Josefin Öhrn – Sunny Afternoon
Chelsea Wolfe – Feral Love
The Coathangers – Hurricane
Nu Sensae – 100 Shades
The Soft Moon – Feel
Roky Erickson – Two Headed Dog
Anna Von Hausswolff – Mountains Crave
MF/MB – The window
Lost Sounds – Moving Mouths – finns ej på Spotify
Massive Attack – Teardrop
Mind Spiders – Skull-Eyed
D.I.Y: Dokumentären Children of the Core
Under vintern 2006 och våren 2007 spelades dokumentärfilmen Children of the Core in, en film om den svenska punk- och hardcorescenen som den såg ut då.
Det var jag, min ”parhäst” Maria Bäcklander Tomas Stark och Ellinor Wahlund som gjorde filmen, ett projekt i vår TV-utbildning.
Black Flag – Slip it in (1984), Kira Roessler
Jag hade sett filmen American Hardcore och blivit arg och peppad. Hardcorescenen är mansdominerad. Filmen var mansdominerad. Adrenalinet pumpades ut i blodet när jag hörde Kira Roessler (basist i Black Flag) prata om skivan (eller snarare omslaget till skivan.) ”Slip It In”:
Första låten på skivan går också under namnet “Slip it In”. Några rader från låten har ni här:
“You say you didn’t think (Slip it in)
You said you had too much to drink (Slip it in)
Is it in the chemical? (Slip it in)
Or is it just some part of you?
You say you don’t want it
You don’t want it
Say you don’t want it
But then you slip it on in”
Jag tycker att det hon beskriver visar ett bra exempel på varför musikscenen är mansdominerad. Den plats som tilldelas kvinnor är inte nödvändigtvis där vi vill vara. Alla nöjer sig inte med att vara någons flickvän, stå längs med väggarna på en spelning eller ”köra” på en låt. Framför allt, varför acceptera en sexistisk miljö?
Ambitionen var att hitta en ingång i scenen som inte enbart var killar som spelar, minns, skapar och arrangerar. Inte en separatistisk film och inte på ett sätt där vi återigen skulle synliggöra kön istället för bra musik. Vi var säkra på att vi kunde hitta ett band att följa som både skulle vara bra och inte skulle upprätthålla de normer som råder inom scenen. Det kräver lite mer att gå utanför normerna, men det är inte omöjligt, inte ens särskilt svårt. Vi behövde bara vara medvetna om de sociala strukturer som råder, bekräfta dem för att sedan bryta dem.
Vi fick följa punkbandet Kamikatze i replokalen samt under inspelning av deras skiva “Jag är defekt”.
Vi kontaktade även Ina – en person som länge varit delaktig i scenen och skulle kunna svara på de frågor vi hade på ett bra sätt. Ett självklart val.
I filmen får ni även möta fint folk som: Marcus Källman, Peter Sehlin, Jonathan Carlsson och alla på spelstället Kungen, Micke och Justus. Ni får se band som Outlast, Meleeh, Smackdown och Hope Conspiracy.
Urvalet av ovanstående band var delvis baserat på material vi redan hade samt vad som hände i närheten av Stockholm just då. Detta pga den begränsade tiden för produktion samt nollbudget.
Filmen premiärvisades på Debaser Slussen den 1 december 2007. Vi kopierade upp några DVD-ex samt tryckte tygpåsar. Det är inte förr än nu hela filmen ligger uppe på nätet.
grrrlcollection.com 