MUSIK: Nitad i piten

Madde
Foto: Realshoot.net Molly Abrahamsen

Det är dagen efter och jag har lugnat mig. Räknar blåmärken, tänker ”Yeah! Jäkla kul kväll ändå!”. Samtidigt fylls internet med inlägg om vad som hänt och folk försöker spåra den skyldige. Så jag skriver en kortare statusuppdatering för att berätta min version av vad som hänt.

Dag två slår djungeltrumman än hårdare. Jag tappar kollen på antalet personer – vänner och främlingar –som hakar på diskussionen om vad som hände mig på Liffeys i Gamla stan.

Tre dagar senare sitter jag på tåget till Malmö för att se Slayer och passar på att skriva ett ordentligt inlägg i diskussionen. Varsågoda.

Jag blev slagen i magen av en man på puben Liffey i Stockholm. Jag moshade, det vill säga röjde runt, till råpunkbandet Infernöh och det var mot slutet av konserten som mannen fick nog av mig. Vi hade gruffats hela giget då jag ville stå framför honom för att se bättre. Han puttade mig bakåt flera gånger. Medvetna, strategiska puttar, eller grepp om min kropp, som tryckte mig bakåt. Det var inte bara ofrivilliga krockar i det kaos som en bra moshpit skapar.

pink_punk_citat

Jag känner skillnad på olycka och uppsåt. Därför vet jag att när han till slut satte en armbåge mitt i mitt solarplexus så hårt att jag går i backen och får släpas ut av mina vänner, så var det inte ett missöde. Det var med berått jävla mod.

Många jag pratat med tror att mannen bara var slagsmålssugen och att jag råkade stå i vägen. Att jag är kvinna kvittar. Var det en slump att jag åkte dit? Nej. Jag anser att det inte var det.

Jag var en av totalt tre kvinnor bland mängder av män längst framme vid scenen. Så varför nita… mig? Varför ingen av männen? Alla var i vägen för honom. Varför bad han inte om ursäkt om det inte var meningen? Ett hardcoregig är brutalt och hårt. Det vet alla och så ska det även vara. Det är inte det jag anser är fel. Men när jag fått en ofrivillig och rejäl smocka har personen oftast bett om ursäkt. Tittat sig över axeln, sökt ögonkontakt, eller med en ursäktande min sträckt ut armen för att söka en ”förlåt för smällen men fan vad kul vi har det just nu”-kontakt. Det hände inte här.

moschpit

Problemet är inte att jag får utstå slag och sparkar. Jag är i moshpiten och vill ha samma behandling som alla andra. Det innebär att jag inte ska gnälla över en blåtira eller lårkaka – och tro mig, sånna har jag fått genom åren.

Men det betyder inte att jag den kvällen förtjänade en riktad armbåge rakt i solarplexus som gjorde att jag inte kunde andas. Där ligger allvaret. Jag föll handlöst med arslet först och kom sedan inte upp från det öl- och svettindränkta dansgolvet. Skorna fick inte fäste, jag var hjälplös bland alla sparkande och hoppande ben. Jag greps av panik. Det hade vem som helst gjort. Mina revben kunde ha krossats av smällen, någon kunde ha stämplat mig i magen, eller sparkat mig i skallen och gjort mig medvetslös.

Inom hardcorepunk går det vilt till; kom inte och berätta det för mig för jag vet redan allt om det. Jag har bokat mängder med hardcorepunkband genom åren. Jag moshade inte alltid. Men när jag gjorde det hände det ibland att jag blev förbannad för att det gått för långt, att någon jäkla idiot hade varit beräknande i sina sparkar och slag och försökt få mig att backa från fronten.

Det här är alltså inte första gången jag varit med om sådant här. Jag har pratat med vänner som upplevt liknande incidenter, eller än värre: slag riktade mot brösten eller rena sexuella övergrepp. Jag hört flera fall där pojkvänner fått rycka ut som livvakter. Fuck that shit!

Men hur kan jag med säkerhet säga att röjet på en hardcorepunkkonsert inte är könsneutralt? Hur kan jag säkert säga att dessa våldsamma idioter är sexister? Hur kan jag veta att denna kille var ute efter just mig? Jo; det är en bråkdel av alla som står längst fram som är kvinnor. Det är fakta. Och visst, så ser hela scenen ut, inte bara i själva moshen som på många sätt är det pumpande hjärtat i hardcorepunk. Om det nu är så – varför uppskattas eller premieras det inte att kvinnor tar för sig? Är inte en mer blandad rörelse bättre för alla?

Jag vill inte ha en lugnare mosh eller försiktigare hantering. Jag kräver inga silkesvantar. Men det som sker i det stora samhället återpeglas även i subkulturer, oavsett hur radikala de säger sig vara: mansdominans.

Antalet feministiskt medvetna män är hundra gånger större inom hardcorepunk än i resten av samhället. Sjukt bra! Jag är stolt över att umgås med alla dessa tillåtande, accepterande människorna. Män som kvinnor. Sexism, rasism, diskriminering – inget av detta accepteras inom hardcorepunk.

Men det finns idioter. Självklart. De som utger sig för att vara medvetna, eller tycker att de är det bara för att deras vänner är det. De som inte pallar att en ettrig liten kvinna tar plats.

Jag syns. Jag tar plats. Jag moshar. Det får alla idiotmän acceptera. Jag skriver det här för att jag vill prata om det. Att det är ett problem. Att mosh inte är könsneutral. Att det finns patriarkala strukturer även inom hardcorepunkscenen.

Läskigt, jag vet. Men eftersom jag blivit ordentligt förnedrad, satt på plats av en snubbe, kan jag inte vara tyst. För det är värst av allt – att jag blev tilltryckt. Min stolthet sårades och det gör förbannat ont.

Killen ville inte att jag skulle stå framför honom!? Så satans förnedrande! Jag hade kunnat resa på mig efter smällen. Jag vet att jag hade klarat av att ge mig in i matchen igen. Bara av ren kämparanda. Men jag valde att gå hem, sårad och ledsen och arg och med jävligt mycket ont i kroppen.

Men nästa gång, då jävlar.

Läs mer om Madeleine Frankie här och här.

6 responses to MUSIK: Nitad i piten

  1. styckarn

    Bra och skitviktig text! Tack för att du delar med dig av det här 🙂

    Jag själv har flängt runt mellan punkscenen och hårdrocksscenen jävligt mycket och jag känner väl att sexismen är lika stor i båda scenerna, fast på olika sätt. Men jag måste säga att jag upplever att det finns ett större hycklande inom punkscenen. Hårdrockscenen har ingen politisk tradition (iallafall inte en vänstertradition), och visst är det infernaliskt tröttsamt med objektifieringen och exotifieringen en får utstå som kvinna och/eller queer där, men jag kan se så mycket av samma strukturer inom punkscenen, om än en gnutta mer subtilt, och detta är en vänsterscen, en MEDVETEN scen. Och jag reagerar mycket starkare på det inom punkscenen, blir mer förbannad på det.
    Det är väldigt många fler cis-män inom punkscenen än inom hårdrockscenen som KALLAR SIG feminister, men det betyder ju inte ett jävla skit förrän cis-männen faktiskt, på riktigt, börjar TA ANSVAR för sitt beteende och sina privilegier. Tror många snubbar inom punk/hc-scenen har blivit för bekväma bilden av sig själva som “den schyssta feminist-killen”, och slutat reflektera vad det faktiskt innebär.

    Shit vad deppigt det här vart nu. Men misogyni är deppigt…
    //Stickan

    • styckarn

      oj shit, slarvigt jag skrev. skyller på att jag är en aning ordblind, hoppas ni fattar vad jag skriver ändå.

  2. elliott

    Tråkigt det som hände, ska naturligtvis aldrig hända någon. Hoppas du mår bra!
    MEN! Oj, vad olika syn vi har på hc-scenen och manliga “feminister”.
    Det jag kommer att skriva är inget personligt till dig, det är till alla som inte tror att manliga ~medvetna~ feminister är en myt. Och också så har jag bara väldigt mycket (ganska relevant) snubbhat i mig som vill komma ut.

    Jag uppfattar hc-scenen som en av de värsta scenerna när det gäller feminism/antirasism/osv och har hört andra mer insatta som har lämnat scenen för att det blev för mycket. Till exempel, Umeå hardcore-töntarna är ~antirasister~ men tycker att det är rimligt att gå på maskerad utklädda till rasistiska nidbilder.

    Antar att du tycker att 138:an är manlig ~medveten~ feminist? Han som skrev på ett (HARDCORE!!!!)forum att det är “sjukt tröttsamt” att en kvinna “försöker påvisa sexism” när hon skrev att hon kände sig förminskad av honom pga av sitt kön. Han?

    Grejen med manliga ~medvetna~ feminister är att andra feminister får dem att verka medvetna när de egentligen inte är det. Hemligheten ligger i att 99.9% av allt snubbfeminister säger/gör som har med feminism att göra är massa kränkthet bara. Men andra feminister lägger bara märke till den där 0.1% hyffsat rimliga grejer de gör. Män verkar bara vara ~medvetna~ för att andra bara lyfter fram den delen. Tänkte dra ett exempel, men denna kommentaren är redan så långt ifrån ämnet.

    ps. känner mig exkluderad i ditt “män och kvinnor”-tänk. ds.

    • Frankie

      Elliot:

      Tack för ditt svar. Och tack för omtanken, jag mår bra nu men blev lite omtumlad.

      Våra åsikter ligger långt ifrån varandra, helt uppenbarligen. Och, som du säger själv, lite off-topic. Men ok!

      Jag skulle gärna vilja att du utvecklar detta om att Umeå-hc-snubbar är rasister/antifeminister(tom sexister?). Gällande maskerad i Umeå med rasistisk utklädnad vet jag ingenting, men jag vet att min kille (138) är av manligt kön och feminist, anitrasist och arbetar aktivt mot detta på daglig basis. Till skillnad från många andra män, som påstår sig vara feminister men inte vet ett skit när det väl kommer till kritan. Menar du swehc-forum när du säger att han skrivit att det är sjukt tröttsamt att ngn drar till genus-kortet? Då anser jag att du får läsa av diskussion/situation igen, för det handlade inte om kön öht i den diskussionen. Därav omotiverat att påvisa sexism.

      Hajar vad du menar ang att många “feministiska” killar anser sig vara medvetna. De inkluderas i dessa idioter jag skriver om i min text. Det är dock den subkultur jag varit en del av som varit mest öppensinnade och arbetat aktivt och förebyggande mot diskriminering. På vilken annan del av samhället ser du uppsatta skyltar med varningar om att du blir utslängd och kallt avvisad om du diskrimenar ngn pga hens nationalitet, kön, läggning, utseende, osv, etc.? Inte på ngt disco i stan, inte på hip hop-gigs eller på metalspelningar. Därför menar jag, med stöd från ren fakta, att punk/hc-scenen är den mest jämställda och antirasistiska subtkulturella plattformen du kan röra dig inom som människa. Därmed inte sagt att det inte finns idioter, för det finns det! Och det är det jag vill prata om med min text.

      På vilket sätt känner du dig exkluderad i mitt män/kvinnor-tänk?

  3. Frankie

    Elliot, jag fattar helt ärligt inte hur du fick denna diskussion att handla om min partner. Jag skrev en text om min upplevelse i moshpiten. Min text handlade om min bild av hc-scenen, som rörde mitt liv och inte min killes? Det där får du prata med någon annan om. Förslagsvis med honom själv. Vår diskussion slutar här. Over and out.

  4. Benny

    Har du lust att berätta om incidenten i helgen? Var det ditt “nästa gång, då jävlar”?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s