Tagged Sleater Kinney

VECKANS SKIVA: Sleater-Kinney – The Woods

Veckans_skiva_the_woods

Att lyssna på en av Sleater-Kinneys bästa skivor The Woods är ett vårtecken för mig. I Falun har snön smält bort från gatorna denna vecka. Jag vill så blommor och grönsaker, hänga i solen och dricka kaffe. Gärna till tonerna av ”Modern Girl” eller ”What´s Mine Is Yours”. Ett annat tips är att lyssna på Carrie Brownsteins självbiografi Hunger Makes Me a Moderna Girl som är inläst av författaren själv. Boxen innehåller dessutom en intervju med Carrie samt musik.  Allt hon rör vid blir till guld så låt oss dra på solbrillorna och tanka bandaren!

Här är ett klipp från förra våren då jag och Malin såg Sleater-Kinney spela på Roundhouse i London.

MUSIK: Sleater-Kinney, återkomsten!

sleater_kinney

Peppen är total denna kväll. Delvis tack vare att jag och Malin fick till en snabbfika på Waynes i Falun efter jobbet och delvis för att det nu är bekräftat att Sleater-Kinney återförenats och släpper skivan No Cities to Love i januari 2015. Det planeras dessutom en turné i samband med detta. HURRA!

No Cities to Love produceras av John Goodmanson som producerat Call the Doctor, One Beat, Dig Me Out och All Hands on the Bad One.
Singeln Bury Our Friends (feat. Miranda July!!) är först ut och går att ladda ner här. Deras tidigare skivor hittar ni exempelvis på Spotify. Denna vecka släpper de dessutom alla skivor remastrade på vinyl samlade i en fin box. Se trailer för den här:


Här kan ni kolla in en lite läskig lyrics-video till låten Bury Our Friends och läs gamla GC-inlägg om bandet.

IKON: Carrie Brownstein

GC_IKON_CarrieBrownstein

Carrie Brownstein. Illustration: Sara Stode

Carrie Brownstein – gitarrist, sångerska, låtskrivare, journalist, skribent, manusförfattare, skådespelare osv. Meritlistan skvallar om att det här är en person som inte precis bangar för att kasta sig ut i nya projekt – vare sig det handlar om musikmakande i olika konstellationer eller att skådespela lite i en Miranda July-film.  Den sortens människor alltså – extremt inspirerande tycker jag! Att hon verkar vara bra på precis allt (snyggaste rösten, bästa gitarrskillsen, grymmaste rockposerna, roligaste humorserien…) är en bonus.

På nittiotalet var Brownstein med i riot grrrls startgropar i Olympia där hon spelade i bandet Excuse 17 och senare Sleater-Kinney samt diverse andra, mindre projekt.  Numera är hon aktiv med eminenta Wild flag som VERKLIGEN borde komma och spela i Sverige snart. På senare år har hon dessutom gjort sig känd på bred front genom TV-serien Portlandia som hon gör tillsammans med Fred Armisen.

Som om inte det vore nog – i april i fjol dundrade nyheten om att hon skrivit på för att ge ut en bok om sitt liv som musiker på förlaget Riverhead ut på internet. Något officiellt släppdatum för den finns dock fortfarande inte. Jag hoppas verkligen att den fortfarande är tänkt att bli av, för det är få biografier jag är mer sugen på att läsa.

rad_scallo_640

Detta är ett samarbete med illustratören Sara Stode. Under fem veckors tid illustrerar Stode ett inlägg per vecka om en kvinnlig ikon som vi tycker om. Avslutningsvis kommer vi att publicera en intervju med Sara där vi pratar om hennes arbete, inspiration och flytten till London. Som grädden på moset kommer vi att sälja en limiterad upplaga av Stodes illustationer. Vid intresse maila oss på: info@grrrlcollection.com

stode_nr04

VECKANS SKIVA: Sleater-kinney – All hands on the bad one

IMG_5670

All hands on the bad one – Sleater-kinneys femte album, från år 2000. Införskaffad i en skivaffär i självaste Olympia, där allt (läs riotgrrrlscenen) en gång startade.

Sommaren 2008 bilade vi längs USA:s västkust och då var Olympia såklart ett givet stopp. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig – jag var ju väl medveten om att scenens glasdagar var över för längesen – men vad jag möttes av var i alla fall en pytteliten och i stort sett helt öde stad: några stängda affärer och ett knippe tomma gator kring det lilla gräsbeklädda torget som jag kände igen från dokumentärklipp. De få människor vi såg är några av de underligaste jag någonsin stött på. Tillsammans med den överväldigande känslan av att kliva på vad som för mig var extremt viktig historisk mark blev upplevelsen ganska surrealistisk.

olympia

Min inre fangirl hade skrivit ut adresserna till Kill rock stars och K records. Kill rock stars-adressen ledde till det här stället med postboxar. Fail. Av K hittade vi åtminstone ett spår vid den här religionsbyggnaden som tyvärr var låst.

krecs3

Strax utanför Olympia hittade vi Sleater-kinney road. Längs den hade Sleater-kinney en av sina första replokaler en gång i tiden och det är från den de har tagit sitt namn. Mäktigt!

skrd2

Det må låta lite floppigt och jag må se surig ut på varenda bild men det var ändå rätt fantastiskt att gå på de där gatorna och känna de där historiens vingslag. Kändes viktigt på något vis.

VECKANS SKIVA: Sleater Kinney – Dig Me Out

Veckan_skiva_emilia02

SLEATER KINNEY bildades i Olympia 1995 och är ett av de första riot grrrl-banden. De släppte sju album under de tolv år Carrie Brownstein, Corin Tucker och Janet Weiss spelade tillsammans (Lora McFarlane, Toni Gogin och Misty Farrell har också spelat i bandet).

DIG ME OUT är nummer tre i diskografin. En mycket svängig skiva!

Carrie Brownstein och Janet Weiss har fortsatt att spela ihop i bandet Wild Flag, som de har tillsammans med Mary Timony och Rebecca Cole. 2011 släppte de sitt debut album. Även detta band är mycket bra. Förutom att spela i bra band är Carrie en av hjärnorna bakom humorserien Portlandia. Hon skriver både manus och agerar framför kameran. Se Portlandia här.