Tagged Emilia Henriksson
D.I.Y: White Rabbit
http://www.whiterabbitberlin.com
Jag måste ge er ett tips!! Jag kan ha köpt den finaste tröjan i världen! Den är svart och mjuk med feminist-GULD-tryck!
Fairtrade- och D.I.Y-producerad. En liten del av intäkterna går dessutom till bra grejer som Feministisk Initiativ eller Malala-fonden.
Det Berlinbaserade klädföretaget White Rabbit står bakom tröjan. KOLLA IN! Jag Hoppas verkligen att de producerar mer kläder. Jag skulle exempelvis vilja ha en T-shirt också.
VECKANS SKIVA: No Statik – We All Die In The End
Veckans skiva är av hardcorebandet No Statik med Ruby Danger (Scrotum Grinder and Memento Mori, The Light) i fronten. Beskrivs som ”RÅ HARD CORE” av vännen som gav mig skivan.
Mitt humör har varit extremt ojämnt de senaste dagarna. Ena stunden kan jag och gör jag allt, andra stunden är jag sur och nedstämd. Jag har precis kommit hem från en väldigt fin jobbresa där jag har dokumenterat en utbildning som Högskolan Dalarna håller i Somaliland. Det är en master i sexuell och reproduktiv hälsa. Syftet är att stärka barnmorskans roll, utbilda fler barnmorskor samt främja forskning inom sexuell och reproduktiv hälsa. Feministisk kamp i en klockren praktisk form. Jag har träffat så många starka, smarta och fina människor. Fatta vilken lycka att få göra det, på jobbet!
Det är många tankar i huvudet nu och ibland en känsla av att vilja sträcka ut benen i en för trång bil. Det kan låta lite jobbigt, det är det också men ofta blir det något bra i slutänden.
Jag måste bara ta en promenad i höstnatten, andras frisk luft och lyssna på ”Rå hard core”.
GCTV: Herstory @ Popkollo
Hej! Hoppas att ni har haft en fin sommar. Min bestod av familj, vänner, hemmaprojekt, loppisar och bad. Jag har lyssnat på några väl utvalda sommarprat och lärt mig att virka. Bra sommar med andra ord. I början av sommaren åkte jag och Malin till Hultsfred för att hålla fanzine-workshop och snacka herstory. Det är andra året vi gör detta. Det var fantastisk kul att komma tillbaka.
Förra årets fanzine kan ni läsa här.
I år hade jag med mig min kamera och passade på att filma lite. Resultatet ser ni nedan. Vill du involvera dig i världens bästa kollo exempelvis genom att bli medlem, arrangera, affischera eller delta? Besök Popkollos hemsida: www.popkollo.se
STARTA BAND: High Heels
High Heels, från vänster: Emilia Henriksson, Mats Udd, Kerstin Larsdotter, Fred Yngström. Tyvärr är inte Chalotta Nääs med på bilderna. Foto: Björn Henriksson
Jag tror att det var jag och Mats som började prata om att spela i band. Jag har vaga minnen av att vi satt i fiket på Valhalla, i pausen mellan banden som spelade, och spånade. Mats var kompis med Fred som jag bara kände ytligt. De hade spelat ihop och Mats tyckte att han också skulle vara med.
Ett flertal spelningar, med fika i pausen och x antal hallonsoda senare, skred vi till verket. Vi sågs hemma hos Fred som bodde i en liten lägenhet på bottenplan i Norslund. Ett ställe där många studenter bodde, i ganska trista lägenhetshus utanför stan.
Jag var nervös. Den lite tuffare jargong vi annars kunde gömma oss bakom fanns inte att ta till. Det var bara att blotta strupen och hoppas att ingen skulle skratta. De gjorde de såklart inte. Jag kunde egentligen inte spela något instrument. Några ackord på en gitarr eller ett piano kunde jag klara av. Jag siktade in mig på att sjunga. Vi hade inte pratat om vad vi skulle spela för musik. Min tanke var nog någon form av rock, så när Fred tog upp sin akustiska gitarr och sjöng en av sina låtar för mig blev jag lite förvånad men tänkte ”varför inte”.
Det var ”sommarlåten” han spelade för mig.
Min bästa vän Kerstin gick musikestet och spelade cello. Kort efter att vi startat bandet anslöt hon. Det gjorde även Mats vän Challis som också spelade cello. Vi startade bandet utan prestige och vi spelade och sjöng olika instrument efter bästa förmåga (främst jag, de andra kunde ju spela).
Vi spelade vår första spelning några veckor efter att vi startat bandet. På biblioteket, under Faluns Luciafirande. Fred anmälde att vi ville spela och i samband med det hitta han på ett namn. Han hade precis sett Almodovar-filmen High Heels och tyckte att det passade oss. Vår andra spelning spelades in. Det var på “De förtappades cafe ” i Falun.
Det kryper lite i kroppen när jag lyssnar på den. Vi var nervösa och min röst hamnade långt upp i halsen när jag pratade. Här är en låt från spelningen som jaghar skrivit. Den heter något så tungt som “Invisable cry”.
De blev mina bästa vänner och vi varvade repen hemma hos mina föräldrar med att äta mat i köket, baka egenpåhittade kakrecept, dricka öl och snacka skit. Bandet gjorde gymnasietiden lättare att genomlida. Tre demoskivor och en hel del spelningar hann vi med under de tre år High Heels var aktiva. Jag har en hel del dokumenterat. Här är några klipp jag hittat i min dator.
Hur startades ditt band? Vi älskar starta band-historier så skicka gärna hit dina:
info@grrrlcollection.com
Malin har skrivit en om hur hennes band Run wolves run! startades här.
PRESS: Intervju i P4 Dalarna
“På 90-talet hände något inom den mansdominerade musikscenen. Bland alla grunge- och britpopband klev kvinnliga musiker i Riot Grrrls-band fram, med en punkig attityd och en feministisk prägel. Emilia Henriksson från Falun bloggar om Riot Grrrls-rörelsen, och besökte P4 Dalarna Eftermiddag för ett snack om Riot Grrrls då och nu.”
Grrrl collection medverkar i Kobra
KOBRA den 16/4-14
I Sverige var Riot Grrrl-rörelsen en mycket aktiv och levande undergroundrörelse, men är idag bortglömd i historieskrivningen. Det menar Malin Ringsby och Emilia Henriksson som därför startade bloggprojektet Grrrl Collection. Nu vill de rätta till historien och dokumentera och berätta om sin rörelse.”
Intervju med oss på PSL-bloggen
“Sedan 2013 gör Emilia Henriksson och Malin Ringsby en mindre hjälteinsats för att hålla riot grrrl-scenen vid liv. Tillsammans driver de sajten Grrrl Collection som dokumenterar rörelsen. I kvällens Kobra, som handlar om riot girls, medverkar Emilia och Malin.”
VECKANS SKIVA: Dum dum girls – End of Daze
Dum dum girls är ett D.I.Y-projekt som startades 2008 av Dee Dee Penny (aka Kristin Welchez) hemma i hennes sovrum. Älskar den tanken, det triggar till kreativitet.
End of Daze lockar fram nostalgiska minnen från vårsommarnätter på mitt rum,projekt som skapas, torr asfalt och cykelturer. Det är en bra känsla, End of Daze är en bra skiva och nu är det ta mig fan tid för vår.