Tagged Starta band

INTERVJU: BY THE WAY

BY_THE_WAY_BAND02
By The Way FOTO: By The Way

Ibland får vi extra fin post till Grrrlcollection – ett handskrivet brev, en tröja och signerad EP från riot grrrl-bandet bandet By The Way damp ner i brevlådan härom veckan!

Vi är riot grrrl-bandet By The Way

Givetvis blev jag enormt nyfiken på detta band och kontrade med att skicka några frågor till dem. Här berättar de för oss om sin relation till riot grrrl, bra och dåliga spelningar samt varför deras kommande musikvideo går under temat mens.

GC_Pricklinje2

VILKA ÄR MED I BY THE WAY, OCH VEM GÖR VAD?
Agnes Eriksson, sång & elgitarr, Linn Haraldsson: leadgitarr och kör, Sandra Haraldsson: bas och kör, Kristina Johansson: trummor och Tove Danielsen: keyboard.

HUR SKULLE NI SJÄLVA BESKRIVA BY THE WAY?
Kreativa!!! Både när vi skriver musik och när vi “planerar” framföranden inför speciella spelningar. Vi är alla väldigt pyssliga och drivna och gör gärna mycket själva. Vi är envisa och vill vara delaktiga i precis allt. Som personer är vi ganska så ödmjuka men sekunden vi kliver upp på scen så går vi in i roller, och då är det mer som om vi planerar att ta över världen. Att framstå som självsäker är väldigt viktigt om en vill få folk att lyssna.

NÄR STARTADE NI?
Hösten 2012.

BERÄTTA OM ER FÖRSTA SPELNING!
Hahaha… Den var inte rolig. Vi hade varit ett band i ca en månad och skulle spela på Västerås kulturnatt (vi var alla relativt nya på våra instrument). När vi kom fram till studieförbundets scen, där vi skulle spela, så fanns det ingen backline. Det fanns ett PA och ett trumset. Det vill säga att båda gitarrerna + bas fick gå genom PA:t. Det lät hemskt. Som grädden på moset så hade sångerskan influensan och hade totalt tappat rösten.

VILKEN HAR VARIT BÄSTA SPELNINGEN HITTILLS?
Vi har några guldspelningar men om vi måste välja… när vi spelade på Punkfest i Umeå 2015!! Det var den roligaste publiken och allt var SÅ FETT! Skulle göra om det 1000 gånger om vi kunde.

BY_THE_WAY_BAND01
EP:n RIOT  FOTO: Andreas Lundberg

NI HAR JUST SLÄPPT ER FÖRSTA EP – RIOT – BERÄTTA OM DEN!
På ‘RIOT’ så finns det både äldre och nyare låtar. De äldre låtarna “Fighter” och “Here we go” är låtar som kom till när vi började spela lite “hårdare” musik. Innan körde vi på cleana gitarrer och alla våra riktigt gamla låtar handlar om typ.. kärlek. Den heter RIOT för att jag tror att vi gjorde uppror inom oss själva då. Vi bytte genre, blev MYCKET mer självsäkra och stod inför någon sorts feministisk uppenbarelse. Processen med EP:n har varit väldigt lång då vi har producerat nästan allt själva, hade vi spelat in den idag så hade vi definitivt valt andra låtar, men det är så det är! När en skriver nytt hela tiden så tröttnar en på det gamla.

Den heter RIOT för att jag tror att vi gjorde uppror inom oss själva då. Vi bytte genre, blev MYCKET mer självsäkra och stod inför någon sorts feministisk uppenbarelse.

BERÄTTA OM ER RELATION TILL RIOT GRRRL RÖRELSEN!
Våra låtar är samhällskritiska och alla handlar om kamp, förtryck och samhällets orättvisor. Låtarna är även skrivna ur ett feministiskt perspektiv och har oftast en ganska bred analys bakom sig. Vi älskar riot grrrl-rörelsen för att den har stärkt oss och hjälpt oss att våga ta plats. Vi älskar att se och vi stöttar alla kvinnliga musiker men just riot grrrls, att se andra brudar som bryter normer och bara skiter i patriarkatet, det är så betydelsefullt.

VAD ÄR DET VIKTIGASTE MED ERT BAND?
För oss är det väl en sorts avlastning, att få skrika av sig någonstans. Det finns inget bättre än att vara SÅ jäkla förbannad och sedan kunna sätta sig ner och formulera sina ord till en låttext. Att sedan få sprida budskapet till en publik som oftast uppskattar det, amazing! I framtiden hoppas vi kunna vara viktiga för andra tjejer också, unga som gamla, vi hoppas på att kunna inspirera fler.

Det finns inget bättre än att vara SÅ jäkla förbannad och sedan kunna sätta sig ner och formulera sina ord till en låttext.

VAD LYSSNAR NI PÅ SJÄLVA?
Allt möjligt!! Vi har väldigt varierande musiksmak i bandet. Vissa älskar metal, andra älskar jazz, det är verkligen allt mellan himmel och jord. Men något som vi gemensamt alla lyssnar på är väl riot grrrl-band.

VAD ÄR ERA PLANER FRAMÖVER?
Just nu håller vi på med en musikvideo om MENS!!! I höstas så skrev vår sångerska en krönika för Aftonbladet med titeln “Agnes, 16 fick inte hålla tal om mens i skolan“. Den fick väldigt mycket uppmärksamhet på sociala medier, över 16000 delningar på Facebook osv., så vi gick till Studieförbundet vuxenskolan, där vi repar och frågade om de kunde sponsra oss att göra något mer utav det här. De sa ja och nu jobbar vi på videon till låten, som fick namnet ‘Watch me bleed’. Annars så åker vi runt och spelar ganska mycket och hoppas på att spela mycket i sommar!

LYSSNA PÅ BY THE WAYS EP RIOT HÄR. FÖLJ DEM PÅ FACEBOOK.

STARTA BAND: High Heels

highheelsfalun_puff04
High Heels, från vänster: Emilia Henriksson, Mats Udd, Kerstin Larsdotter, Fred Yngström. Tyvärr är inte Chalotta Nääs med på bilderna. Foto: Björn Henriksson

Jag tror att det var jag och Mats som började prata om att spela i band. Jag har vaga minnen av att vi satt i fiket på Valhalla, i pausen mellan banden som spelade, och spånade. Mats var kompis med Fred som jag bara kände ytligt. De hade spelat ihop och Mats tyckte att han också skulle vara med.

Ett flertal spelningar, med fika i pausen och x antal hallonsoda senare, skred vi till verket. Vi sågs hemma hos Fred som bodde i en liten lägenhet på bottenplan i Norslund. Ett ställe där många studenter bodde, i ganska trista lägenhetshus utanför stan.

Jag var nervös. Den lite tuffare jargong vi annars kunde gömma oss bakom fanns inte att ta till. Det var bara att blotta strupen och hoppas att ingen skulle skratta. De gjorde de såklart inte. Jag kunde egentligen inte spela något instrument. Några ackord på en gitarr eller ett piano kunde jag klara av. Jag siktade in mig på att sjunga. Vi hade inte pratat om vad vi skulle spela för musik. Min tanke var nog någon form av rock, så när Fred tog upp sin akustiska gitarr och sjöng en av sina låtar för mig blev jag lite förvånad men tänkte ”varför inte”.

Det var ”sommarlåten” han spelade för mig.

Min bästa vän Kerstin gick musikestet och spelade cello. Kort efter att vi startat bandet anslöt hon. Det gjorde även Mats vän Challis som också  spelade cello. Vi startade bandet utan prestige och vi spelade och sjöng olika instrument efter bästa förmåga (främst jag, de andra kunde ju spela).

Vi spelade vår första spelning några veckor efter att vi startat bandet. På biblioteket, under Faluns Luciafirande. Fred anmälde att vi ville spela och i samband med det hitta han på ett namn. Han hade precis sett Almodovar-filmen High Heels och tyckte att det passade oss. Vår andra spelning spelades in. Det var på “De förtappades cafe ” i Falun.

Det kryper lite i kroppen när jag lyssnar på den. Vi var nervösa och min röst hamnade långt upp i halsen när jag pratade. Här är en låt från spelningen som jaghar  skrivit. Den heter något så tungt som “Invisable cry”.

De blev mina bästa vänner och vi varvade repen hemma hos mina föräldrar med att äta mat i köket, baka egenpåhittade kakrecept, dricka öl och snacka skit. Bandet gjorde gymnasietiden lättare att genomlida. Tre demoskivor och en hel del spelningar hann vi med under de tre år High Heels var aktiva.  Jag har en hel del dokumenterat. Här är några klipp jag hittat i min dator.

 

Hur startades ditt band? Vi älskar starta band-historier så skicka gärna hit dina:
info@grrrlcollection.com

Malin har skrivit en om hur hennes band Run wolves run! startades här.