Tagged Ladyfest London
VECKAN SKIVA: Hello Cuca – Triple Dinamita
Veckans skiva är en singelsjua med det spanska bandet Hello Cuca med Lidia Damunt (sång och gitarr) Mabel Damunt (bas) Alfonso Melero (trummor).
Jag och Malin såg Hello Cuca på Ladyfest London 2002. Vi hade inte hört talas om dem tidigare utan läste om bandet i Ladyfests festivalprogram. Jag lyssnade en hel del på amerikansk riff-rock på den tiden (typ MC5). Hello Cucas låtar är ofta uppbyggda av många olika och ibland utsvävande gitarriff och kaxig sång på spanska i sann riot grrrl-anda. Det bästa av två världar tyckte jag. De var dessutom coola, prestigelösa och karismatiska på ett ganska surmulet sätt, helt i min smak.
Foto: Hello Cuca
Låten Doo – Wah – Da var en hit och jag gick starstruck fram till sångerskan och gitarristen Lidia Damunt efter spelningen och gav henne en demo med mitt band High Heels och fick denna singel tillbaka.
Ni kan lyssna mer på Hello Cuca på Spotify.
D.I.Y Distro
Känslan när vi sålde våra första demos.
Självklart så sålde vi dem till självkostnadspris eftersom att pengar är grunden till all ondska. Vi hade inga förväntningar utan kopierade upp ca 30 exemplar. Dessutom gjorde vi unika omslag till dem. Detta rekommenderas inte. Ett stort antal omslag blev riktigt fula eftersom vi tröttnade efter ett tag. Tanken var god.
Vi spelade på ett Rock Café tillsammans med två andra band, Mojo Filters, (Bandet som “fick flickorna att dansa armkrok”) Skumdum (Bandet som bland annat skriver låtar om flickor av plast) och vi – High Heels. En mycket spretig blandning. Vi spelade sist. För er som inte hört oss kan jag berätta att vi spelade självmordsjazz, enligt min bror. Avgör själva genom att lyssna här.
Folk stannade kvar trots att Skumdum drog över tiden, jag var nervös och irriterad. Spelningen gick bra. När kvällen var slut hade vi sålt alla våra hemmagjorda demos. Det kändes ofattbart , roligt och gav en härlig kick. Det var så enkelt. Spela in, kopiera, göra omslag.
Förutom att gå på spelningar så är det sjukt kul med distros och merch. Fina t-shirts, påsar, pins och givetvis skivor. Det är alltid kul att få med sig en bit av upplevelsen hem, ett minne att pocka fram. Typ nu.
Jag har gjort både bra och dåliga merchinköp. Exempel på ett bra inköp: ”fitt-ringen” som Grimes har gjort, införskaffad efter hennes spelning förra våren.
Exempel på ett dåligt inköp: tröjan jag köpte på en Hope Conspiracy-konsert. Eftersom jag ser sjukt dåligt märkte jag inte förrän det var försent att det var en naken brud på tröjan och texten ”Sadistic Sacred Whore”….
Hope Conspiracy är töntar. Jag har dock skrattat en del åt det. Total facepalm.
När jag och Malin åkte till Ladyfest tog vi med oss våra bands demos. Både banden och distrofolket bytte skivor med varandra. Det var en öppnare stämning än vad jag tidigare upplevt på en spelning. Lite mer: gå fram till en okänd person och säga ”Hey wanna trade?”. Jag bytte till mig: Hello Cuca (Spanien), Too Cool For School (Italien), Deathcheck (Tyskland) och Blue Minkies (England).
grrrlcollection.com 