Tagged Fanzine
Lava öppnar Zinecentral!
Bild: Lava Bibilitek & Verkstad
Lava Bibliotek & Verkstad är en kreativ oas för alla mellan 14 och 25 år, belägen i Kulturhuset mitt i Stockholm. Nu öppnar de Zinecentralen – ett fanzinebibliotek för insamling och utlån av zines – och vi tycker såklart att det är en superbra idé (vi gillar ju fanzines som ni veeet vid det här laget)!
Invigningen av Zinecentralen går av stapeln om ett par veckor, helgen 9–10 maj, men redan nu på lördag tjyvstartar de med fanzineworkshop! Vi har ju själva arrangerat flera fanzinesworkshops med Grrrlcollection förut och kan intyga att det är cirka världens roligaste grej, så passa på att anmäla er ni som har möjlighet! Mer info hittar ni HÄR.
Och ni som redan är i full gång med fanzinemakandet – lämna in dem till Zinecentralen så att fler kan läsa dem! Vi har såklart bidragit med några sällsynta pappers-ex av våra workshopfanzines Let’s write herstory (som vi har skrivit om HÄR och HÄR).
Vill ni veta mer om allt det här bra? Vi med! Så vi ställde några frågor till bibliotekspedagogerna Alice Kassius Eggers och Jon Ekström som drar i trådarna på Lava Bibliotek & Verkstad:
Jon Ekström och Alice Kassius Eggers. Foto: Petter Zerpe
VARFÖR ÖPPNAR NI ZINECENTRALEN?
Då Lava i augusti 2014 blev ett bibliotek igen känns det roligt att ta till vara på de oetablerade kulturskapare som är Lavas besökare. Lava har ju alltid varit en plats för DIY-kultur men nu har vi dessutom strukturen för att kunna ha en ordentlig utlåningsapparat runt det. Vi vill att allt i Zinecentralen ska finnas med i bibliotekets katalog så att folk överallt kan söka och hitta fanzines i vårt bestånd. Vi vill luckra upp gränsen mot den mer etablerade kulturen, så att allt får vara lika viktigt här i vår lilla utopi. Ett hemmagjort recept på morotssoppa kanske är mycket viktigare för vissa besökare än Jan Guillous alla böcker sammanlagt.
VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ BRA MED PAPPERSFANZINES TYCKER NI?
Vi älskar internet och att folk gör mer egna grejer i stor utsträckning där nu. Men det finns något visst med att bläddra i papper, läsaren får liksom ett helt verk samtidigt och kan lockas in i texter och bilder en kanske inte hittar annars. Plus den sociala dimensionen om att hänga i gäng och bläddra ihop. Sen filosoferar vi om att avsändaren på vissa sätt tillåts vara mer anonym än på nätet, samtidigt som det inte behöver blandas in förlag, tryckerier och annat ur företagsvärlden. Papper kan man dessutom elda upp, det kan man inte göra med internet!
KOMMER DET ENBART VARA NYPRODUCERADE FANZINES I BIBLIOTEKET, ELLER SAMLAR NI IN GAMLA OCKSÅ?
Under tiden vi bygger upp Zinecentralen så vill vi ha in allt, från alla och alla tider (även om vi mest aktivt uppvaktar de i vår målgrupp dvs 14–25 år). Sen är väl tanken att kunna fokusera på nyproducerat så mycket som möjligt, så att det inte känns som ett arkiv utan som en levande och angelägen hylla, precis som resten av biblioteket.
VEM KOMMER KUNNA LÅNA ZINEN, HUR FUNKAR DET?
Precis som resten av vårt bestånd – alla får låna som kommer in till Lava Bibliotek & Verkstad och har Stockholms stads bibliotekskort.
VILKA ÄR ERA BÄSTA FANZINETIPS?
Förhoppningsvis är det bästa fanzinetipset något som är på väg in. Bland gamla favoriter måste jag (Alice) nämna Rubbersoul (och nätvarianten Rubbersoulinspace) och mytomspunna Plebs. Och jag (Jon) tycker Sabotage är värt att nämna, samt något av Liv Strömqvists första alster som fanns i Lavas gamla bibliotek.
VILKET ÄR DRÖMFANZINET – ETT NI ÖNSKAR ATT NÅGON SKULLE PRODUCERA OCH LÄMNA IN TILL ER?
Jag (Alice) vill gärna se fanzines om oväntade grejer typ enhörningar. Men vad som helst som kommer in från nåt okänt håll om nån okänd grej är ju svinkul.
VARFÖR BORDE ALLA FANZINEMAKARE DÄR UTE SE TILL ATT LÄMNA ETT EX AV DERAS FANZINE TILL ER?
Det är så himla mäktigt att något en gjort är sökbart och kan hitta läsare utanför den egna kretsen. Plus att vi kommer ge dem ömhet och kärlek och är övertygade om att våra besökare kommer göra detsamma!
FANZINE: Let’s write herstory nr 2 och 3
Kommer ni ihåg fanzinet Let’s write herstory nr 1, som ni fick läsa här?
Här har ni uppföljarna – låt oss presentera Let’s write herstory nr 2 och nr 3!
En av de roligaste grejerna vi på Grrrlcollection hade för oss förra året var att besöka Popkollo på olika ställen i Sverige för att prata om herstory och fanzines och hålla fanzineworkshops. Vi älskar fanzines och tycker att det är ett fantastiskt medel för att spara och dela tankar och ta makten över sin egen historieskrivning, och det var ur detta som idén till vårt fanzine Let’s write herstory föddes. Hittills har vi producerat tre nummer som vart och ett är resultatet av varsin workshop. Nummer två och tre producerades i somras, tillsammans med deltagarna på två Popkollon i Falun.
HÄR kan ni läsa Let’s write herstory nr 2 som pdf!
HÄR kan ni läsa Let’s write herstory nr 3 som pdf!
(De fysiska exen av Let’s write herstory finns endast upptryckta till de medverkande.)
Bilder från våra workshops på Popkollo Falun och produktionen av Let’s write herstory nr 2 och nr 3.
Foto: Malin Ringsby/Grrrlcollection
Let’s write herstory nr 2 och nr 3 producerades på Popkollo i Falun 2014, av kollodeltagarna i samarbete med Grrrlcollection. Studiefrämjandet har hjälpt till med kopieringen av de fysiska exemplaren.
FANZINE: Let’s write herstory nr 1
Hello fanzine lovers, hög tid att vi visar er de här fina ju!
Tillsammans med ett gäng grymma popkollodeltagare har vi producerat fanzines nämligen, under namnet Let’s write herstory!
En av de roligaste grejerna vi på Grrrlcollection hade för oss förra året var att besöka olika Popkollon för att prata om herstory och fanzines och hålla fanzineworkshops. Vi älskar fanzines och tycker att det är ett fantastiskt medel för att spara och dela tankar och ta makten över sin egen historieskrivning, och det var ur detta som idén till Let’s write herstory föddes. Hittills har vi producerat tre nummer som vart och ett är resultatet av varsin workshop. Det första numret gjordes på Popkollo Hultsfred i somras av 29 grymma grrrls från Popkollo original, elektro och punk/metal och är hur bra som helst tycker vi!
HÄR kan ni läsa första numret av Let’s write herstory som pdf!
(De fysiska exen av Let’s write herstory finns endast upptryckta till de medverkande.)
Bilder från workshopen på Popkollo Hultsfred och produktionen av Let’s write herstory nr1.
Foto: Malin Ringsby/Grrrlcollection
Let’s write herstory nr 1 producerades på Popkollo i Hultsfred 2014, av deltagarna på Popkollo original, Punk/metal och Elektro i samarbete med Grrrlcollection. Studiefrämjandet har hjälpt till med kopieringen av de fysiska exemplaren.
JULKALENDER: Lucka 16
En av de grymmaste personerna jag vet är Tobi Vail – en sån där DIY-personlighet som gör till synes hur mycket grejer som helst. Mest känd är hon förmodligen som trummis i Bikini kill, och hon var en av de centrala personerna vid grundandet av riot grrrl-rörlsen. Hon har startat band som Frumpies och Spider and the webs, producerat zines som Jigsaw och Bikini kill, varit med och organiserat den första upplagan av Ladyfest, jobbat som skribent samt på det legendariska skivbolaget Kill rock stars. Idag är det från Tobi en får handskrivna “Thanks for your order”-lappar när en beställer merch från Bikini kill records. Trots allt detta är hon fortfarande lite av en doldis. Här är ett klipp där vi får höra henne berätta om Bikini kill.
Kul med riot grrrl herstory och kul med julkalender tycker vi, så vi tänkte peppa oss igenom december med just detta: en herstoryjulkalender! Varje dag fram till jul gräver vi fram klipp med grymma grrrls och herstory moments och presenterar här på bloggen.
FANZINE: Girlfriend #2 (2006)
Fanzine: Girlfriend, nr 2 (av 2)
Utgivet: 2006
Av: Agnes Nurbo
Format: 64 A5-sidor, svartvitt kopierat
Upplaga: 300 ex
HÄR kan du läsa Girlfriend nr 2 i sin helhet!
Dags för ännu ett tillskott i vårt fanzinearkiv – i form av det andra och sista numret av fanzinet Girlfriend, som Agnes Nurbo gav ut 2006.
Vi har tidigare publicerat även det första numret här på Grrrlcollection, tillsammans med en intervju med Agnes om hennes fanzineskapande. Kolla in det HÄR!
Detta inlägg är en del av Grrrl collections fanzinearkiv, där vi samlar fanzines som var och är en betydande del av den svenska riot grrrl-scenen och som förtjänar att bevaras och tillgängliggöras. Har du gjort ett fanzine som borde vara med i arkivet? Eller har du tips på fanzines vi borde leta upp? Har du kanske en gammal fanzinesamling liggandes på vinden som du vill donera till arkivet? Hör av dig till oss! info@grrrlcollection.com
FANZINE: Girlfriend #1 (2002)
Fanzine: Girlfriend, nr 1 (av 2)
Utgivet: 2002
Av: Agnes Nurbo
Format: 36 A5-sidor, svartvitt kopierat
Upplaga: 300 ex
HÄR kan du läsa Girlfriend nr 1 i sin helhet!
Sakta, men säkert, jobbar vi på med vårt mission att skapa ett arkiv över alla fantastiska zines som producerades inom den svenska riot grrrl-scenen kring 2000-talets början. För en tid sedan drog jag igång det hela genom att lägga upp mitt gamla zine Such a killer från 2003, och nu är det hög tid att ni får ta del av ytterligare ett. Så låt oss presentera: nummer ett av grymma fanzinet Girlfriend som producerades av Agnes Nurbo 2002.
Såklart har vi också gjort en intervju med Agnes om hennes fanzineskapande, den kommer här!
//malin.
MINNS DU HUR DET BÖRJADE, VAD FICK DIG ATT STARTA ETT EGET FANZINE?
Jag hade precis upptäckt feminism och djurrätt och kände ett starkt behov av att uttrycka min frustration över all orättvisa som jag plötsligt fått syn på i samhället. Inspirerad av andra fanzines jag läst tänkte jag att ”kan de så kan jag”. Det var också ett sätt att visa upp mig, att säga hej till alla tuffa människor som jag beundrade just då och som jag förde någon slags kommunikation med via skunk community. Jag ville tillhöra samma gäng, visa att jag också var smart och tuff.
HUR GAMMAL VAR DU DÅ, VEM VAR DU?
Jag var femton år gammal och besatt av riotgrrrlpunk och lämpligt nog exploderade det just då av diverse band, fanzinetillverkade och övrigt kreativt skapande runt omkring mig, lokalt och som det verkade på olika orter i hela Sverige. Jag var en tonåring helt enkelt och som de flesta tonåringar sökte jag väl efter min identitet – vem var jag? Jag fann den just då i knallrött läppstift och korta kjolar, håriga ben och armhålor, skrikiga svettiga hysteriska kvinnor som gav fan i alla normer om hur kvinnor förväntades se ut och bete sig. Jag sjöng i band (Killing Bherunda hette vi, det kom från någon slags blå frihetsfågel, jag fattade aldrig grejen riktigt och jag kunde egentligen inte sjunga utan skrek mest i falsett) och var provocerande lesbisk med min första tjej som jag var löjligt stolt över.
LÄSTE DU MYCKET FANZINES VID DENNA TIDEN OCH MINNS DU I SÅ FALL VIKA DU GILLADE?
Ja det fanns ju massor av fanzines just då! Jag läste ®Agata som skrevs av 3/4 Beyond Pink som var superheta då, Tigerskott i brallan av Bitte och Mina från Dyke Hard som också hade någon slags rockstjärnestatus inom den lilla svenska riotgrrrlkretsen, Bleck – fantastiska texter som håller än idag, Killed by beauty, radarka… Girl conspiracy läste jag om och om igen eftersom det innehöll så grymt många bra tips på feministisk musik. Umeåbaserade Amazon… Bland de fåtal fanzines av karlar som jag läste utkristalliserade sig Falafel fanzine och HGHC av Andy från Instigate records. Vad mer? Such a killer av jättetrevliga och coola Malin från bandet Jenny came back innehöll också en massa bra skrivet om musik kopplat till feminism, Motvind av grymma Jossan i Offensive, och roliga hiphop-Sanna med Sanna min ord, ojojoj det fanns så många…
HUR GICK DU TILLVÄGA NÄR DU BESTÄMT DIG FÖR ATT GÖRA ETT FANZINE?
Jag började med att spåna fram idéer, en blandning av sådant jag störde mig på och roliga grejer typ spelningar och boktips. Sedan skrev jag när jag blev inspirerad. Det tog ganska lång tid för mig att skriva. Jag har en lång startsträcka och är ganska perfektionistisk av mig, men jag tyckte ändå att jag lyckades mota bort pressen och ha kul med allt klipp- och klistrande. Andra fanzinet gjorde jag som ett projektarbete i gymnasiet. Det var mer ångestladdat för där skrev jag om en massa sorgliga saker, typ våldtäkt och om att bli dumpad, så det numret var ganska präglat av någon slags sorgeprocess, kan jag se i efterhand.
HADE DU NÅGON FÖRUTBESTÄMD INRIKTNING PÅ ZINET?
Nej inte mer än att det skulle vara feministiskt, rikta sig till kvinnor och fokusera på kvinnligt skapande.
HUR KOM DU PÅ VAD DU SKULLE SKRIVA OM? VAR DET SVÅRT ATT FÅ IDÉER?
Det föll sig naturligt att jag skrev om sådana saker som jag grubblade på för tillfället. Mycket av innehållet kom från händelser och samtal i min bekantskapskrets. Någon hade en åsikt om någonting och så gick jag och grunnade på det och skrev ned vad jag tyckte. Eller jag läste en bok/lyssnade på en skiva/gick på en spelning och de känslor och tankar som uppkom av den handlingen blev till en analyserande, resonerande och/eller argumenterande text.
GJORDE DU ZINET SJÄLV, ELLER VAR NI FLERA SOM HJÄLPTES ÅT? NÅGRA FÖRDELAR/NACKDELAR MED DET?
Jag gjorde fanzinet själv, det var liksom själva poängen, att JAG skulle göra ett fanzine. Jag avskyr grupparbeten eftersom jag vill ha full kontroll över processen och lägga upp arbetet så som jag vill ha det. En nackdel kan väl iofs vara att det tog lite väl lång tid. Med flera personer vid min sida hade vi kanske kunnat inspirera och dra igång varandra, bolla idéer och kommentera varandras bidrag. Men jag fick hjälp med PK-testet i nummer två av min kompis Oskar och med fina illustrationer till ettan och tvåan av Clara Dackenberg (som idag är konstnär och har gett ut barnböcker!) samt hjälp till serien om djurrätt i nr ett av min vän Liza.
Att göra zinet själv var bra på så vis att det fick präglas helt och hållet av mig och jag kunde använda det som ett forum för reflektion och personlig utveckling. Jag tänker att det kanske kanske hade blivit märkligt om flera personer hade konkurrerat om textutrymmet. Eller äsch, jag vet inte! Jag brukar ofta komplicera saker och ting, göra dem onödigt krångliga och bli missnöjd med det mesta, så det var nog på gott och ont att göra det själv.
HUR SÅLDE DU DITT ZINE? FÖR HUR MYCKET?
Har för mig att ettan kostade 15 kr styck och tvåan gick för tjugo kr. Jag distribuerade det via diverse distros inom punkscenen, packade ner ett gäng när jag drog på festivaler och spelningar och tog emot beställningar via mail och skunk.
VILKA VAR DET SOM KÖPTE?
Det var kompisar och löst folk inom (riotgrrrl)punkscenen.
DU GJORDE TOTALT TVÅ NUMMER AV GIRLFRIEND, HADE DU NÅGRA TANKAR PÅ ATT GÖRA FLER?
Javisst, framför allt under perioden mellan de två utgåvorna. Men efter att jag gett ut tvåan kände jag att om jag skulle göra ett till fanzine skulle det nog bli under ett annat namn. Jag kände att jag hade gett för mycket av mig själv i tvåan och var på väg att glida ut ur den riotgrrrl-bubbla som jag hade befunnit mig i.
VAD VAR DET ROLIGASTE MED ATT GÖRA FANZINE?
Det roligaste var att skriva. Att vara inne i ett flow och häpna över de idéer som tittade fram när jag skrev. Jag visste sällan vad som skulle komma upp när jag började skriva, så jag lärde mig mycket om mig själv, om vad jag tyckte var intressant, vad jag blev glad av och vad som gjorde mig upprörd. Det var också roligt att leka journalist och intervjua folk, att klippa och klistra och göra layout. Att ta plats och säga ”här är jag!”. Det var läskigt och häftigt att påstå sig ha något att säga och att folk hörde av sig och berättade om något JAG hade skrivit som de hade blivit berörda av. Jag blir helt varm i hjärtat när jag tänker på det. Beröm kan man aldrig få för mycket av! Vissa människor är skitbra på att ge beröm medan andra tror att man redan vet hur bra man är, men det gör man sällan. Så för att vara på den säkra sidan: tycker du att någon har gjort någonting bra; behåll det inte för dig själv utan säg det till henom!
VAD VAR DET TRÅKIGASTE/JOBBIGASTE?
Det tråkigaste var att skriva när inspirationen vägrade infinna sig. Det tog låååång tid. Men det finns inga omvägar. Är det något jag vet idag så är det detta; det lönar sig aldrig att vänta på inspirationen. Bättre att få saker gjorda än att lägga ner för mycket tid och tankemöda på sådant som bara du bryr dig om i vilket fall.
En jobbig grej var att trycka tvåan med artikeln om sexuella övergrepp. Jag skämdes något otroligt efteråt, för att det var för personligt, för detaljerat och jag var livrädd för att någon skulle fatta vem snubben var och konfrontera honom.
TROR DU ATT ERFARENHETEN AV ATT GÖRA FANZINE ÄR NÅGOT DU HAR HAFT NYTTA AV SENARE I LIVET?
Oh ja. Att göra fanzine är ju en form av projektarbete. Du leder projektet, styr upp det, lägger upp en tidsplan, mål, budget, bygger ett kontaktnät, genomför projektet, redigerar, distribuerar och så vidare. Haha, jag kanske borde skriva in detta i mitt cv – ”projekt manager” eller typ entreprenör/egenföretagare. Oj, kräktes lite i munnen där nästan. Nej, men faktiskt: jag har nog förringat arbetsinsatsen bakom fanzineskapandet. Det är ju grymt att ge sig i kast med ett sådant projekt helt själv!
VAD GÖR DU IDAG?
Idag är jag utbildad genusvetare och jämlikhetsstrateg. Just nu söker jag jobb och i väntan på napp jobbar jag som vårdbiträde i hemtjänsten. DET om något är ett skämt. Funderar på att starta egen konsultbyrå. I övrigt gör jag precis det jag har sagt att man aldrig ska göra: väntar på inspirationen (samt tiden och orken) till att skriva, för det är väl egentligen det jag vill göra. Men jag har en treåring hemma som jag prioriterar att lägga det mesta av min energi på.
Detta inlägg är en del av Grrrl collections fanzinearkiv, där vi samlar fanzines som var och är en betydande del av den svenska riot grrrl-scenen och som förtjänar att bevaras och tillgängliggöras. Har du gjort ett fanzine som borde vara med i arkivet? Eller har du tips på fanzines vi borde leta upp? Har du kanske en gammal fanzinesamling liggandes på vinden som du vill donera till arkivet? Hör av dig till oss! info@grrrlcollection.com
FANZINE: Such a killer #1 (2003)
Fanzine: Such a killer, nr 1 (av 1)
Utgivet: Maj 2003
Av: Malin Ringsby
Format: 32 A5-sidor, svartvitt tryck
Upplaga: 300 ex
Redan i vintras, i nån podcast om jag inte minns fel, lovade jag att lägga upp mitt gamla fanzine Such a killer här på bloggen. Dags att leverera!
Våren 2003 gick jag sista terminen på mediegymnasiet i Falun, inriktning journalistik och foto, och skulle göra mitt examensprojekt. Att det var ett fanzine jag skulle göra kändes helt självklart – vid den tiden kretsade det mesta i mitt liv kring den då blomstrande svenska riot grrrl-scenen genom vilken jag bland annat hittade och läste massor av grymma fanzines och älskade det. Samtidigt upplevde jag att det hände en massa spännande grejer som jag inte hade läst om ännu – min nyväckta journalisthjärna såg ett tomrum och fick ambitionen att fylla det.
Nischen blev ett feministiskt musikfanzine och det var hur lätt som helst att hitta grejer att skriva om. Intervjuer med band och artister (Efface, STABB, Mirah och Tinderbox), artiklar om spelningar (Ladyfest Falun och My riot) och skivrecensioner varvades med saker som en intervju med en ljudtekniker, (her) riot distro och sajten grrrls owns it (som likt en föregångare till Rättviseförmedlingen listade icke-mansdominerade band för att bevisa för bokare att det visst gick att hitta sådana). Fanzinet blev en naturlig anledning för mig att ta kontakt med personer som jag tyckte gjorde grymma grejer och prata med dom om dem. Det var verkligen det jag upplevde som det bästa med att göra ett fanzine – ursäkten det utgjorde för att skicka ett mess på skunk.nu eller knacka någon på axeln på en festival.
En annan grym grej var att en kunde beställa recensions-ex från skivbolag, förvånansvärt ofta lyckades det. Jag minns fortfarande känslan när jag fick ett paket med handskriven lapp hemskickat från ett av mina absoluta favoritbolag K records – overkligt storslaget, jag kände mig så himla “på riktigt” den dagen. Fint att tänka på så här i efterhand när typ all musik en är nyfiken på finns tillgänglig vid närmaste tangentbord och när jag har en ekonomi som faktiskt tillåter en del skivköp om jag vill.
Layouten gjorde jag i Photoshop (haha!) samt klippte och klistrade. På tryckeriet höll de på att smälla av när jag kom med mitt cut & paste-original och ville få det upptryckt, men med viss motvilja gick de ändå med på att hjälpa mig (för alla pengar jag hade). En vecka senare cyklade jag hem med en kartong med 300 ex av MITT HELT EGNA FANZINE fastspänd på pakethållaren. Den känslan! Sålde dem för 20 kronor styck till kompisar, distros och folk som beställde via skunk.nu och gick nästan inte back. Kände mig fantastisk.
Jag gjorde prick allt själv i detta fanzinet, på gott och ont. Gott för att jag lärde mig extremt mycket, ont för att det blev himla mycket jobb och att avsaknaden av partner in crime gjorde det mycket svårare att få saker gjorda. Planen var att fortsätta ge ut Such a killer, jag har fortfarande en hel del material till ett nummer 2 liggandes nånstans men det blev aldrig färdigt.
Det är med blandade känslor jag lägger upp det här fanzinet. I grund och botten är jag sjukt stolt över det – över tidsdokumentet det utgör och över min egen insats. Samtidigt får jag lite magknip över hur väl mina tonårsförsök att låta tuff skiner igenom och gnisslar tänder emellanåt över visst icke-pk språk jag brukar (enligt mig är pk något bra och eftersträvansvärt). Men förhoppningsvis kan det inspirera någon till något – göra fler beredda att dela med sig av sina gamla fanzines om inte annat!
HÄR kan du läsa fanzinet Such a killer #1 i sin helhet.
Detta inlägg är en del av Grrrl collections fanzinearkiv, där vi samlar fanzines som var och är en betydande del av den svenska riot grrrl-scenen och som förtjänar att bevaras och tillgängliggöras. Har du gjort ett fanzine som borde vara med i arkivet? Eller har du tips på fanzines vi borde leta upp? Har du kanske en gammal fanzinesamling liggandes på vinden som du vill donera till arkivet? Hör av dig till oss! info@grrrlcollection.com
FANZINE: KIA MAG #3
Foto: Kia Lefwander. Modeller: Ylva K och Beatriz F.
Grrrl Collection har fått äran att publicera några av Lefwanders fotografier från KIA MAG. Fem bilder och avslutningsvis en intervju. Här har ni den tredje bilden!