MUSIK: Lucky malice

Hanna, Karine och Linda är Lucky Malice.

För ett tag sedan fick vi ett himla peppigt mail från några norska riot grrrls – bandet Lucky malice från Halden. Såklart var vi tvungna att fråga ut dem om bandet, musiken, engagemanget och den norska scenen, så här kommer en intervju!

(Och om du som är arrangör och spelningsbokare läser det här – nu tar vi och bygger riot grrrl-broar över landgränsen va?)

NI HAR FUNNITS LÄNGE – BERÄTTA OM HUR NI STARTADE BANDET!
2003 flyttade Linda (gitarr/sång) till Halden och ville starta ett band. Året därpå träffade hon vår första basist, Eva, på en konsert med ett lokalt ramonescoverband. På bästa fyllehumör bestämde de sig för att starta ett band, men behövde en trummis. Karine (trummor/sång), som efter ett år i London precis flyttat hem till Norge för att läsa musik på högskolan, var peppad på att spela i band och dök upp på ett rep utan att ha provat på att spela trummor innan… Någon sångare hittade vi aldrig, så det blev så att vi alla tre turas att köra leadsång. Hanna (bas/sång) kom med 2010, efter att dåvarande basisten Linn hoppat av. Hanna var sedan länge ett Lucky malice-fan, och när hon gick med i bandet nådde vi nya höjder. Lucky malice blev därmed komplett. Att vi är kvinnor är faktiskt en slump, men känns helt naturligt.

NI BENÄMNER ER SJÄLVA SOM ETT RIOT GRRRL-BAND, VAD INNEBÄR RIOT GRRRL FÖR ER?
Dagens idealkvinna är ouppnåelig, en retuscherad illusion. Riot grrrl-rörelsen bestod av kvinnor som både är uppnåeliga och otroligt tilltalande i våra ögon. Vi älskar dessa tjejer, både estetiskt och musikaliskt. Musiken är också ganska uppnåelig, det handlar mer om energi och nerv än teknisk finess. En riot grrrl är en fri kvinna som säger vad hon tycker utan rädsla, men med stolthet och glädje. Vi baserar vårt band på att vi ska att vara fria, starka kvinnor med massor av humor och entusiasm. Vi gör ärlig musik och vi är stolta över vår kvinnlighet och vårt systerskap i bandet.

FINNS DET NÅGON RIOT GRRRL- ELLER UTTALAT FEMINISTISK MUSIKSCEN I NORGE?
Vi känner bara till konsertkonceptet Femme Brutal, och att det finns en anarko-feministisk grupp i Oslo som arrangerar spelningar på squaten Barrikaden.
Vi har intrycket att de flesta här är ovilliga till att kalla sig feminister, och därför organiseras inte kulturella aktiviteter under feministisk fana. Feminist har blivit ett luddigt begrepp som tyvärr ger människor associationer till manshat och kvinnor som vägrar att sminka sig och använda klänning. Vi representerar feminism anno 2014, där vi i stället för att fokusera på vilken position män har haft genom historien återtar kvinnans ställning genom att stödja varandra och arbeta med vår egen styrka. Vi anser att målet är att alla kvinnor ska vara fria, starka och glada. Och vi älskar män.

Foto: Bandets egna.

VAD LYSSNAR NI SJÄLVA PÅ FÖR MUSIK, VAD HAR NI FÖR INFLUENSER?
Vi har massor av musikfavoriter från flera olika genrer, men det mesta kan förmodligen kategoriseras som alternativ rock. Allt ifrån band från Kaliforniens punkscen, som The Distillers, Rancid och Bad religion, och den gamla punkscenen med Ramones och Buzzcocks. I den senare kategorin är Patti Smith en stor inspirationskälla. Andra kvinnliga musiker vi kan nämna är ”the three great Kims”: Kim Deal (Pixies), Kim Gordon (Sonic youth) och Kim Shattuck (The Muffs). Riotgrrrlvågen på 90-talet är väl vår största inspirationskälla, kanske mer estetik- och energimässigt än musikaliskt, med band som Sleater-Kinney, Bikini kill, Babes in toyland och L7.
Annars är vi väldigt influerade av band från vårt skivbolag och kulturkollektiv Tonehjulet Kräftpest (exempelvis FORK och Göttemia).

NI HAR VARIT OCH SPELAT EN DEL I SVERIGE, ELLER HUR? HAR NI NÅGRA PLANER PÅ ATT KOMMA HIT OCH SPELA IGEN FRAMÖVER?
Vi har spelat i Säffle, Bengstfors, Uddevalla och Vänersborg. Särskilt ett av gigen var helt fantastiskt – när vi spelade på Bunkerfestivalen i Bengtsfors 2011. En av scenerna var en gammal folkparksscen med tak och bänkar i trä, och huvudbandet var Soundtrack Of Our Lives.
Några grymma tjejer i Göteborg har varit intresserade av att få dit oss, och vi spelar GÄRNA mer i Sverige, så det är bara att höra av sig om man vill boka oss!

VAD SER NI FÖR SKILLNADER OCH LIKHETER MELLAN DEN SVENSKA OCH DEN NORSKA SCENEN?
Vi ser många likheter, men i allmänhet finns det nog en större publik för vår typ av musik i Sverige. Dessutom hittar man oftare kulturella kollektiv i Sverige, ett gäng kompisar som går samman för att skapa upplevelser i form av konserter och festivaler. Det finns ett större engagemang för att bevara sin lokala rockscen än vad det gör i Norge. På minussidan upplever vi att den svenska musikscenen ibland kan kännas lite intern, det har varit svårt att hitta ställen att spela på – även i de större städerna. Vi fick först nyligen vår första bokningsförfrågan från ett ställe i Göteborg. Men kommer man väl in i scenen har vi erfarit att det ger en vänner för livet och att det är lätt att upprätthålla ett bra musikutbyte över landsgränsen.

NYLIGEN SLÄPPTES ERT ANDRA ALBUM “LUCKY MALICE”, VAD ÄR ERA PLANER FRAMÖVER?
Vi har vårt tioårsjubileum i november, vilket vi planerar att fira med pompa och ståt i slutet av 2014/början av 2015. Vi drömmer om en turné i USA och en riktig jubileumsturné i Norge (och förhoppningsvis Sverige.). Ett mål är att släppa ett nytt album, kanske i form av en bok, under 2015.
Inom den lite närmare framtiden ska vi åka på vår tredje turné i Spanien, som har kommit att bli vårt favoritland att spela i. Där finns det många pärlor till riot grrrls som tar oss med öppna hjärtan och näven i luften!

Linda. Foto: Bandets egna.