FANZINE: Girlfriend #1 (2002)

Fanzine: Girlfriend, nr 1 (av 2)
Utgivet: 2002
Av: Agnes Nurbo
Format: 36 A5-sidor, svartvitt kopierat
Upplaga: 300 ex

HÄR kan du läsa Girlfriend nr 1 i sin helhet!

Sakta, men säkert, jobbar vi på med vårt mission att skapa ett arkiv över alla fantastiska zines som producerades inom den svenska riot grrrl-scenen kring 2000-talets början. För en tid sedan drog jag igång det hela genom att lägga upp mitt gamla zine Such a killer från 2003, och nu är det hög tid att ni får ta del av ytterligare ett. Så låt oss presentera: nummer ett av grymma fanzinet Girlfriend som producerades av Agnes Nurbo 2002.

Såklart har vi också gjort en intervju med Agnes om hennes fanzineskapande, den kommer här!

//malin.

MINNS DU HUR DET BÖRJADE, VAD FICK DIG ATT STARTA ETT EGET FANZINE?
Jag hade precis upptäckt feminism och djurrätt och kände ett starkt behov av att uttrycka min frustration över all orättvisa som jag plötsligt fått syn på i samhället. Inspirerad av andra fanzines jag läst tänkte jag att ”kan de så kan jag”. Det var också ett sätt att visa upp mig, att säga hej till alla tuffa människor som jag beundrade just då och som jag förde någon slags kommunikation med via skunk community. Jag ville tillhöra samma gäng, visa att jag också var smart och tuff.

Agnes då – cirka 2002.

HUR GAMMAL VAR DU DÅ, VEM VAR DU?
Jag var femton år gammal och besatt av riotgrrrlpunk och lämpligt nog exploderade det just då av diverse band, fanzinetillverkade och övrigt kreativt skapande runt omkring mig, lokalt och som det verkade på olika orter i hela Sverige. Jag var en tonåring helt enkelt och som de flesta tonåringar sökte jag väl efter min identitet – vem var jag? Jag fann den just då i knallrött läppstift och korta kjolar, håriga ben och armhålor, skrikiga svettiga hysteriska kvinnor som gav fan i alla normer om hur kvinnor förväntades se ut och bete sig. Jag sjöng i band (Killing Bherunda hette vi, det kom från någon slags blå frihetsfågel, jag fattade aldrig grejen riktigt och jag kunde egentligen inte sjunga utan skrek mest i falsett) och var provocerande lesbisk med min första tjej som jag var löjligt stolt över.

LÄSTE DU MYCKET FANZINES VID DENNA TIDEN OCH MINNS DU I SÅ FALL VIKA DU GILLADE?
Ja det fanns ju massor av fanzines just då! Jag läste ®Agata som skrevs av 3/4 Beyond Pink som var superheta då, Tigerskott i brallan av Bitte och Mina från Dyke Hard som också hade någon slags rockstjärnestatus inom den lilla svenska riotgrrrlkretsen, Bleck – fantastiska texter som håller än idag, Killed by beauty, radarka… Girl conspiracy läste jag om och om igen eftersom det innehöll så grymt många bra tips på feministisk musik. Umeåbaserade Amazon… Bland de fåtal fanzines av karlar som jag läste utkristalliserade sig Falafel fanzine och HGHC av Andy från Instigate records. Vad mer? Such a killer av jättetrevliga och coola Malin från bandet Jenny came back innehöll också en massa bra skrivet om musik kopplat till feminism, Motvind av grymma Jossan i Offensive, och roliga hiphop-Sanna med Sanna min ord, ojojoj det fanns så många…

Ur Girlfriend nr 1.

HUR GICK DU TILLVÄGA NÄR DU BESTÄMT DIG FÖR ATT GÖRA ETT FANZINE?
Jag började med att spåna fram idéer, en blandning av sådant jag störde mig på och roliga grejer typ spelningar och boktips. Sedan skrev jag när jag blev inspirerad. Det tog ganska lång tid för mig att skriva. Jag har en lång startsträcka och är ganska perfektionistisk av mig, men jag tyckte ändå att jag lyckades mota bort pressen och ha kul med allt klipp- och klistrande. Andra fanzinet gjorde jag som ett projektarbete i gymnasiet. Det var mer ångestladdat för där skrev jag om en massa sorgliga saker, typ våldtäkt och om att bli dumpad, så det numret var ganska präglat av någon slags sorgeprocess, kan jag se i efterhand.

HADE DU NÅGON FÖRUTBESTÄMD INRIKTNING PÅ ZINET?
Nej inte mer än att det skulle vara feministiskt, rikta sig till kvinnor och fokusera på kvinnligt skapande.

HUR KOM DU PÅ VAD DU SKULLE SKRIVA OM? VAR DET SVÅRT ATT FÅ IDÉER?
Det föll sig naturligt att jag skrev om sådana saker som jag grubblade på för tillfället. Mycket av innehållet kom från händelser och samtal i min bekantskapskrets. Någon hade en åsikt om någonting och så gick jag och grunnade på det och skrev ned vad jag tyckte. Eller jag läste en bok/lyssnade på en skiva/gick på en spelning och de känslor och tankar som uppkom av den handlingen blev till en analyserande, resonerande och/eller argumenterande text.

GJORDE DU ZINET SJÄLV, ELLER VAR NI FLERA SOM HJÄLPTES ÅT? NÅGRA FÖRDELAR/NACKDELAR MED DET?
Jag gjorde fanzinet själv, det var liksom själva poängen, att JAG skulle göra ett fanzine. Jag avskyr grupparbeten eftersom jag vill ha full kontroll över processen och lägga upp arbetet så som jag vill ha det. En nackdel kan väl iofs vara att det tog lite väl lång tid. Med flera personer vid min sida hade vi kanske kunnat inspirera och dra igång varandra, bolla idéer och kommentera varandras bidrag. Men jag fick hjälp med PK-testet i nummer två av min kompis Oskar och med fina illustrationer till ettan och tvåan av Clara Dackenberg (som idag är konstnär och har gett ut barnböcker!) samt hjälp till serien om djurrätt i nr ett av min vän Liza.
Att göra zinet själv var bra på så vis att det fick präglas helt och hållet av mig och jag kunde använda det som ett forum för reflektion och personlig utveckling. Jag tänker att det kanske kanske hade blivit märkligt om flera personer hade konkurrerat om textutrymmet. Eller äsch, jag vet inte! Jag brukar ofta komplicera saker och ting, göra dem onödigt krångliga och bli missnöjd med det mesta, så det var nog på gott och ont att göra det själv.

Ur Girlfriend nr 1.

HUR SÅLDE DU DITT ZINE? FÖR HUR MYCKET?
Har för mig att ettan kostade 15 kr styck och tvåan gick för tjugo kr. Jag distribuerade det via diverse distros inom punkscenen, packade ner ett gäng när jag drog på festivaler och spelningar och tog emot beställningar via mail och skunk.

VILKA VAR DET SOM KÖPTE?
Det var kompisar och löst folk inom (riotgrrrl)punkscenen.

DU GJORDE TOTALT TVÅ NUMMER AV GIRLFRIEND, HADE DU NÅGRA TANKAR PÅ ATT GÖRA FLER?
Javisst, framför allt under perioden mellan de två utgåvorna. Men efter att jag gett ut tvåan kände jag att om jag skulle göra ett till fanzine skulle det nog bli under ett annat namn. Jag kände att jag hade gett för mycket av mig själv i tvåan och var på väg att glida ut ur den riotgrrrl-bubbla som jag hade befunnit mig i.

VAD VAR DET ROLIGASTE MED ATT GÖRA FANZINE?
Det roligaste var att skriva. Att vara inne i ett flow och häpna över de idéer som tittade fram när jag skrev. Jag visste sällan vad som skulle komma upp när jag började skriva, så jag lärde mig mycket om mig själv, om vad jag tyckte var intressant, vad jag blev glad av och vad som gjorde mig upprörd. Det var också roligt att leka journalist och intervjua folk, att klippa och klistra och göra layout. Att ta plats och säga ”här är jag!”. Det var läskigt och häftigt att påstå sig ha något att säga och att folk hörde av sig och berättade om något JAG hade skrivit som de hade blivit berörda av. Jag blir helt varm i hjärtat när jag tänker på det. Beröm kan man aldrig få för mycket av! Vissa människor är skitbra på att ge beröm medan andra tror att man redan vet hur bra man är, men det gör man sällan. Så för att vara på den säkra sidan: tycker du att någon har gjort någonting bra; behåll det inte för dig själv utan säg det till henom!

Ur Girlfriend nr 1.

VAD VAR DET TRÅKIGASTE/JOBBIGASTE?
Det tråkigaste var att skriva när inspirationen vägrade infinna sig. Det tog låååång tid. Men det finns inga omvägar. Är det något jag vet idag så är det detta; det lönar sig aldrig att vänta på inspirationen. Bättre att få saker gjorda än att lägga ner för mycket tid och tankemöda på sådant som bara du bryr dig om i vilket fall.
En jobbig grej var att trycka tvåan med artikeln om sexuella övergrepp. Jag skämdes något otroligt efteråt, för att det var för personligt, för detaljerat och jag var livrädd för att någon skulle fatta vem snubben var och konfrontera honom.

TROR DU ATT ERFARENHETEN AV ATT GÖRA FANZINE ÄR NÅGOT DU HAR HAFT NYTTA AV SENARE I LIVET?
Oh ja. Att göra fanzine är ju en form av projektarbete. Du leder projektet, styr upp det, lägger upp en tidsplan, mål, budget, bygger ett kontaktnät, genomför projektet, redigerar, distribuerar och så vidare. Haha, jag kanske borde skriva in detta i mitt cv – ”projekt manager” eller typ entreprenör/egenföretagare. Oj, kräktes lite i munnen där nästan. Nej, men faktiskt: jag har nog förringat arbetsinsatsen bakom fanzineskapandet. Det är ju grymt att ge sig i kast med ett sådant projekt helt själv!

Agnes nu – 2014.

VAD GÖR DU IDAG?
Idag är jag utbildad genusvetare och jämlikhetsstrateg. Just nu söker jag jobb och i väntan på napp jobbar jag som vårdbiträde i hemtjänsten. DET om något är ett skämt. Funderar på att starta egen konsultbyrå. I övrigt gör jag precis det jag har sagt att man aldrig ska göra: väntar på inspirationen (samt tiden och orken) till att skriva, för det är väl egentligen det jag vill göra. Men jag har en treåring hemma som jag prioriterar att lägga det mesta av min energi på.

Detta inlägg är en del av Grrrl collections fanzinearkiv, där vi samlar fanzines som var och är en betydande del av den svenska riot grrrl-scenen och som förtjänar att bevaras och tillgängliggöras. Har du gjort ett fanzine som borde vara med i arkivet? Eller har du tips på fanzines vi borde leta upp? Har du kanske en gammal fanzinesamling liggandes på vinden som du vill donera till arkivet? Hör av dig till oss! info@grrrlcollection.com