Tagged Ladyfest Falun

FANZINE: Such a killer #1 (2003)

GC_Fanzine_Such a killer_1

Fanzine: Such a killer, nr 1 (av 1)
Utgivet: Maj 2003
Av: Malin Ringsby
Format: 32 A5-sidor, svartvitt tryck
Upplaga: 300 ex

Redan i vintras, i nån podcast om jag inte minns fel, lovade jag att lägga upp mitt gamla fanzine Such a killer här på bloggen. Dags att leverera!

Våren 2003 gick jag sista terminen på mediegymnasiet i Falun, inriktning journalistik och foto, och skulle göra mitt examensprojekt. Att det var ett fanzine jag skulle göra kändes helt självklart – vid den tiden kretsade det mesta i mitt liv kring den då blomstrande svenska riot grrrl-scenen genom vilken jag bland annat hittade och läste massor av grymma fanzines och älskade det. Samtidigt upplevde jag att det hände en massa spännande grejer som jag inte hade läst om ännu – min nyväckta journalisthjärna såg ett tomrum och fick ambitionen att fylla det.

GC_Fanzine_Such a killer_2

Nischen blev ett feministiskt musikfanzine och det var hur lätt som helst att hitta grejer att skriva om. Intervjuer med band och artister (Efface, STABB, Mirah och Tinderbox), artiklar om spelningar (Ladyfest Falun och My riot) och skivrecensioner varvades med saker som en intervju med en ljudtekniker, (her) riot distro och sajten grrrls owns it (som likt en föregångare till Rättviseförmedlingen listade icke-mansdominerade band för att bevisa för bokare att det visst gick att hitta sådana). Fanzinet blev en naturlig anledning för mig att ta kontakt med personer som jag tyckte gjorde grymma grejer och prata med dom om dem. Det var verkligen det jag upplevde som det bästa med att göra ett fanzine – ursäkten det utgjorde för att skicka ett mess på skunk.nu eller knacka någon på axeln på en festival.

GC_Fanzine_Such a killer_3

En annan grym grej var att en kunde beställa recensions-ex från skivbolag, förvånansvärt ofta lyckades det. Jag minns fortfarande känslan när jag fick ett paket med handskriven lapp hemskickat från ett av mina absoluta favoritbolag K records – overkligt storslaget, jag kände mig så himla “på riktigt” den dagen. Fint att tänka på så här i efterhand när typ all musik en är nyfiken på finns tillgänglig vid närmaste tangentbord och när jag har en ekonomi som faktiskt tillåter en del skivköp om jag vill.

Layouten gjorde jag i Photoshop (haha!) samt klippte och klistrade. På tryckeriet höll de på att smälla av när jag kom med mitt cut & paste-original och ville få det upptryckt, men med viss motvilja gick de ändå med på att hjälpa mig (för alla pengar jag hade). En vecka senare cyklade jag hem med en kartong med 300 ex av MITT HELT EGNA FANZINE fastspänd på pakethållaren. Den känslan! Sålde dem för 20 kronor styck till kompisar, distros och folk som beställde via skunk.nu och gick nästan inte back. Kände mig fantastisk.

Jag gjorde prick allt själv i detta fanzinet, på gott och ont. Gott för att jag lärde mig extremt mycket, ont för att det blev himla mycket jobb och att avsaknaden av partner in crime gjorde det mycket svårare att få saker gjorda. Planen var att fortsätta ge ut Such a killer, jag har fortfarande en hel del material till ett nummer 2 liggandes nånstans men det blev aldrig färdigt.

GC_Fanzine_Such a killer_4

Det är med blandade känslor jag lägger upp det här fanzinet. I grund och botten är jag sjukt stolt över det – över tidsdokumentet det utgör och över min egen insats. Samtidigt får jag lite magknip över hur väl mina tonårsförsök att låta tuff skiner igenom och gnisslar tänder emellanåt över visst icke-pk språk jag brukar (enligt mig är pk något bra och eftersträvansvärt). Men förhoppningsvis kan det inspirera någon till något – göra fler beredda att dela med sig av sina gamla fanzines om inte annat!

HÄR kan du läsa fanzinet Such a killer #1 i sin helhet.

GC_Pricklinje2Detta inlägg är en del av Grrrl collections fanzinearkiv, där vi samlar fanzines som var och är en betydande del av den svenska riot grrrl-scenen och som förtjänar att bevaras och tillgängliggöras. Har du gjort ett fanzine som borde vara med i arkivet? Eller har du tips på fanzines vi borde leta upp? Har du kanske en gammal fanzinesamling liggandes på vinden som du vill donera till arkivet? Hör av dig till oss! info@grrrlcollection.com

 

RIOT GRRRL PÅ GÅNG I FALUN

Riot_Grrrl_Falun_FKFALUKURIREN 11/3 – 2003 Se hela sidan i Falukurerens arkiv.

Den internationella kvinnodagen till ära fylldes Globen i Falun i lördags till brädden av kulturintresserade feminister, då den relativt nystartade gruppen Riot grrrl Falun anordnade feministfestivalen Ladyfest.

Begreppet Riot grrrl är fortfarande obekant för de flesta, men denna rörelse är på rejäl uppgång just nu, inte minst här i Falun.

Riot grrrl-rörelsen uppstod redan i början av 90-talet på USA:s östkust med band som Bikini kill, Bratmobile och Heavens to bets y i spetsen. Tjejer som hade tröttnat på den extrema killdominansen i punkrörelsen tog helt enkelt tag i saken och började starta band, arrangera kvinnoseparatistiska spelningar och skriva fanzines, det vill säga helt egenproducerade tidningar.

Här i Sverige fanns visserligen redan 1997 bland annat Marit Bergmans tidigare band Candysuck som kallade sig Riot grrrls, men det är ändå inte förrän nu som rörelsen på allvar har börjat få fäste här.

I punkkretsar startar tjejer mängder av band, det produceras svenska feministfanzines som aldrig förr och här i Falun startade i november förra året Sveriges första så kallade Riot grrrl-chapter (Riot grrrl-avdelning) Riot grrrl Falun.

– Vi är en grupp på för tillfället 16 tjejer som vill träffas, peppa varandra, producera kultur och ha kul på våra egna villkor, utan att vara styrda av en mansmall, förklarar Josefine Andersson som tillsammans med sin kompis Siri Morawski var den som tog initiativet till att starta gruppen.

I lördags, på den internationella kvinnodagen, passade Riot grrrl Falun på att låta sitt hittills största projekt gå av stapeln. På feministfestivalen som gick under namnet Ladyfest uppträdde sex band från hela Sverige för en förvånansvärt stor publik.

På programmet fanns även föreläsningar, konstutställning och en demonstration. Skivor, kläder och fanzines fanns dessutom till försäljning och Falu djurrättsaktivister hade sitt vegancafé öppet.

– Det blev ett jättelyckat arrangemang. Vi fick positiv respons från både band och besökare i alla åldrar, så jag är jättenöjd. Det var roligt att så många fler människor än väntat kom, säger en något trött Josefine dagen efter att projektet har rotts i land.

Och trött har hon all rätt att vara, då det ligger mycket och hårt arbete bakom Ladyfesten. Som vanligt har det där med pengar varit struligt och är fortfarande.

– Kommunen gav oss ett muntligt löfte om ett bidrag på 10 000 kronor, men när det sedan kom till kritan fick vi bara 3 000. Det känns verkligen jättetråkigt om vi ska behöva gå back. Som det ser ut just nu har vi precis gått runt tack vare frivilliga bidrag från besökare, men då har inte banden fått ut sina fulla reseersättningar ännu.

MALIN RINGSBY