Tagged K records

FANZINE: Such a killer #1 (2003)

GC_Fanzine_Such a killer_1

Fanzine: Such a killer, nr 1 (av 1)
Utgivet: Maj 2003
Av: Malin Ringsby
Format: 32 A5-sidor, svartvitt tryck
Upplaga: 300 ex

Redan i vintras, i nån podcast om jag inte minns fel, lovade jag att lägga upp mitt gamla fanzine Such a killer här på bloggen. Dags att leverera!

Våren 2003 gick jag sista terminen på mediegymnasiet i Falun, inriktning journalistik och foto, och skulle göra mitt examensprojekt. Att det var ett fanzine jag skulle göra kändes helt självklart – vid den tiden kretsade det mesta i mitt liv kring den då blomstrande svenska riot grrrl-scenen genom vilken jag bland annat hittade och läste massor av grymma fanzines och älskade det. Samtidigt upplevde jag att det hände en massa spännande grejer som jag inte hade läst om ännu – min nyväckta journalisthjärna såg ett tomrum och fick ambitionen att fylla det.

GC_Fanzine_Such a killer_2

Nischen blev ett feministiskt musikfanzine och det var hur lätt som helst att hitta grejer att skriva om. Intervjuer med band och artister (Efface, STABB, Mirah och Tinderbox), artiklar om spelningar (Ladyfest Falun och My riot) och skivrecensioner varvades med saker som en intervju med en ljudtekniker, (her) riot distro och sajten grrrls owns it (som likt en föregångare till Rättviseförmedlingen listade icke-mansdominerade band för att bevisa för bokare att det visst gick att hitta sådana). Fanzinet blev en naturlig anledning för mig att ta kontakt med personer som jag tyckte gjorde grymma grejer och prata med dom om dem. Det var verkligen det jag upplevde som det bästa med att göra ett fanzine – ursäkten det utgjorde för att skicka ett mess på skunk.nu eller knacka någon på axeln på en festival.

GC_Fanzine_Such a killer_3

En annan grym grej var att en kunde beställa recensions-ex från skivbolag, förvånansvärt ofta lyckades det. Jag minns fortfarande känslan när jag fick ett paket med handskriven lapp hemskickat från ett av mina absoluta favoritbolag K records – overkligt storslaget, jag kände mig så himla “på riktigt” den dagen. Fint att tänka på så här i efterhand när typ all musik en är nyfiken på finns tillgänglig vid närmaste tangentbord och när jag har en ekonomi som faktiskt tillåter en del skivköp om jag vill.

Layouten gjorde jag i Photoshop (haha!) samt klippte och klistrade. På tryckeriet höll de på att smälla av när jag kom med mitt cut & paste-original och ville få det upptryckt, men med viss motvilja gick de ändå med på att hjälpa mig (för alla pengar jag hade). En vecka senare cyklade jag hem med en kartong med 300 ex av MITT HELT EGNA FANZINE fastspänd på pakethållaren. Den känslan! Sålde dem för 20 kronor styck till kompisar, distros och folk som beställde via skunk.nu och gick nästan inte back. Kände mig fantastisk.

Jag gjorde prick allt själv i detta fanzinet, på gott och ont. Gott för att jag lärde mig extremt mycket, ont för att det blev himla mycket jobb och att avsaknaden av partner in crime gjorde det mycket svårare att få saker gjorda. Planen var att fortsätta ge ut Such a killer, jag har fortfarande en hel del material till ett nummer 2 liggandes nånstans men det blev aldrig färdigt.

GC_Fanzine_Such a killer_4

Det är med blandade känslor jag lägger upp det här fanzinet. I grund och botten är jag sjukt stolt över det – över tidsdokumentet det utgör och över min egen insats. Samtidigt får jag lite magknip över hur väl mina tonårsförsök att låta tuff skiner igenom och gnisslar tänder emellanåt över visst icke-pk språk jag brukar (enligt mig är pk något bra och eftersträvansvärt). Men förhoppningsvis kan det inspirera någon till något – göra fler beredda att dela med sig av sina gamla fanzines om inte annat!

HÄR kan du läsa fanzinet Such a killer #1 i sin helhet.

GC_Pricklinje2Detta inlägg är en del av Grrrl collections fanzinearkiv, där vi samlar fanzines som var och är en betydande del av den svenska riot grrrl-scenen och som förtjänar att bevaras och tillgängliggöras. Har du gjort ett fanzine som borde vara med i arkivet? Eller har du tips på fanzines vi borde leta upp? Har du kanske en gammal fanzinesamling liggandes på vinden som du vill donera till arkivet? Hör av dig till oss! info@grrrlcollection.com

 

VECKANS SKIVA: Sleater-kinney – All hands on the bad one

IMG_5670

All hands on the bad one – Sleater-kinneys femte album, från år 2000. Införskaffad i en skivaffär i självaste Olympia, där allt (läs riotgrrrlscenen) en gång startade.

Sommaren 2008 bilade vi längs USA:s västkust och då var Olympia såklart ett givet stopp. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig – jag var ju väl medveten om att scenens glasdagar var över för längesen – men vad jag möttes av var i alla fall en pytteliten och i stort sett helt öde stad: några stängda affärer och ett knippe tomma gator kring det lilla gräsbeklädda torget som jag kände igen från dokumentärklipp. De få människor vi såg är några av de underligaste jag någonsin stött på. Tillsammans med den överväldigande känslan av att kliva på vad som för mig var extremt viktig historisk mark blev upplevelsen ganska surrealistisk.

olympia

Min inre fangirl hade skrivit ut adresserna till Kill rock stars och K records. Kill rock stars-adressen ledde till det här stället med postboxar. Fail. Av K hittade vi åtminstone ett spår vid den här religionsbyggnaden som tyvärr var låst.

krecs3

Strax utanför Olympia hittade vi Sleater-kinney road. Längs den hade Sleater-kinney en av sina första replokaler en gång i tiden och det är från den de har tagit sitt namn. Mäktigt!

skrd2

Det må låta lite floppigt och jag må se surig ut på varenda bild men det var ändå rätt fantastiskt att gå på de där gatorna och känna de där historiens vingslag. Kändes viktigt på något vis.