INTERVJU: Pintandwefall

Foto: Aki Roukala

Sån himla pepp på denna helgen – Emilia kommer till Stockholm och på lördag ska vi DJ:a på Cosy den-festivalen på Gula villan i Haninge. Massa bra band som spelar, så dagens hetaste tips är att skriva in den i kalendern! Festivalen fortsätter även på söndagen (dock i annan lokal i Gamla stan) och då spelar bland andra våra grrrlcollectionfavoriter Luntgatan girls, så det vill ni ju heller inte missa!

Ett – eller snarare tre – av banden som spelar på festivalen anländer från Finland i form av grymma Pintandwefall, inklusive sidoprojekten Ninni forever band och The Hearing. De har ju spelat i Sverige tidigare, men jag har aldrig lyckats se dom så är sjukt taggad! Jag passade på att göra en intervju som ni kan peppa upp med.

Hoppas vi ses på lördag!

HUR SKULLE NI SJÄLVA BESKRIVA PINTANDWEFALL?
Dumb Pint (D): Vi är bandet som går på hemmafest och kräver att få lyssna på sin egen senaste demo.
Cute Pint (C): Vi är vad som helst som vi inte trodde att vi skulle vara igår.

VILKA ÄR MED I BANDET?
Crazy Pint – spelar mest bas.
Cute Pint – började på lead percussion, nu spelar hon även trummor och synth.
Dumb Pint – spelar gitarr och inte så mycket mer (kanske bas vid sällsynta tillfällen).
Tough Pint – kör trummor och synth.
Alla sjunger, skriver text och musik och arrangerar låtar.

Foto: Aki Roukala

NÄR BÖRJADE NI SPELA IHOP SOM PINTANDWEFALL?
D: Jag startade bandet 2006, eftersom jag kände att jag ville göra något mer än att spela bas i det tonårsindierockband jag spelade med då. Det hade blivit för stelt och förutsägbart. Jag ville föra oväsen. Jag ville skriva låtar. Jag ville spela gitarr. Jag behövde ställa mig där framme. Så jag frågade Crazy, Cute och Tough om dom ville vara med i mitt nya band. Alla var tvungna att plocka upp ett instrument de inte kunde spela. Från början var bandet tänkt som en engångsgrej, en spelning på skämt, för jag hade inte vågat drömma om att folk faktiskt skulle gilla oss. Jag är glad att jag gav upp den idén!

VAD ÄR STORYN BAKOM ERT BANDNAMN?
D: Det är en översättning av ett retsamt smeknamn vår kompis hittade på för att beskriva småkids som blir dyngraka på två öl. Översättningen lät så himla knasig så det var givet att den behövde användas i ett bandnamn!

Foto: Aki Roukala

I HELGEN SPELAR NI PÅ COSY DEN-FESTIVALEN I HANINGE. VAD HAR NI FÖR FÖRVÄNTNINGAR?
D: Sist vi spelade där (2013) var det sensationellt kul – vi fick nya kompisar och körde aerobics i trädgården utanför efter vår spelning. Vi förväntar oss att årets festival kommer bli lika bra. Det är en väldigt fin festival med fina människor.
C: Ja, sist vi åkte dit blev det en superfin sommar-roadtrip. Hoppas att allt är lika grymt som vi minns det!

NI SPELAR I ANDRA BAND OCKSÅ – SOM OCKSÅ SPELAR PÅ COSY DEN I HELGEN!
D: Ja, Ninni Forever Band är mitt enkvinnasband som är en mix av naiv pop, electroniska super sounds och rock ‘n’ roll-experimenterande. Den senaste tiden har jag skrivit texter på finska också, några av de låtarna kommer vara med i helgen. Det är möjligt att det där med att jobba på ett annat språk har fört in lite folk-element i min musik också.

Ninni forever band:

C: Mitt soloprojekt The Hearing kan beskrivas som minimalistiskt monumental art-pop. Det summerar det hela ganska perfekt. Jag loopar synthar, trummor och elektroniska beats tillsammans med min sång.

The Hearing:

VILKEN ÄR ER BÄSTA SPELNING NÅGONSIN?
D: Jag kommer inte direkt på någon särskild, men jag har fina minnen från spelningar vi gjorde 2006 och 2007. Bastrumman kunde trilla av scenen, publiken stod på stolar på de minsta spelställena, vi hade ingen aning om vad vi höll på med, jag spelade sönder strängar (och fingrar) hela tiden och vi kunde inte spela våra egna låtar. Vi är fortfarande inte helt säkra på hur vi spelar dom. Vi är inte så förtjusta i att repa.
Alla spelningar vi har spelat i år har varit superroliga också för vi har så grymma nya låtar och många golden oldies. Setlisten kan inte bli bättre!
C: Amen!

Foto: Teemu Ojala

HAR NI NÅGON RELATION TILL RIOT GRRRL, HAR DEN SCENEN BETYTT NÅGOT FÖR ER?
D: Som tonåring var ett av mina favoritband det finska riot grrrl-bandet Bitch alert. Ideologiskt står vi nära riot grrrl-rörelsen. Den senaste tiden har min egen feminism tagit sig en mer högljudd och utagerande form eftersom det känns som att samhällets värderingar backar så snabbt och något måste göras.
C: När vi startade Pintandwefall möttes vi av mycket fördomar för att vi var tjejer. Det är nästan chockerande att se att samma slags institutionaliserade diskriminering fortfarande är i bruk, ÅR 2015!!! Jag har har höga förhoppningar om framtiden dock.

Foto: Aki Roukala

HUR SKULLE NI BESKRIVA DEN FINSKA MUSIKSCENEN JUST NU?
D: I och med att vi har funnits i nästan tio år nu känns scenen hela tiden mindre och mindre och alla känner alla. Det känns som ett bra community. Musikerna är galet kreativa och produktiva!

VILKA REKOMMENDERAR NI OSS ATT HÅLLA KOLL PÅ?
D: Mina bästa finska band just nu är Jukka ja Jytämimmit, U.F. Ojala, Pekko Käppi & KHHL, The Achtungs, Aavikko, Seksihullut, Jarse, The Sultans…
C: …och Solano, Hisser och Cats of Transnistria vill jag lägga till!

HUR SER ERA PLANER FÖR SOMMAREN OCH FRAMTIDEN UT?
D: Några spelningar här och där. Och i slutet av juli planerar vi att köra en sista inspelningssession för vårt femte album. Ett album som kommer vara fullt av “mind blowingly strong material”. Ni får se. Sen blir det albumet som får definiera hur vår framtid ser ut. Och om alla hatar det, kommer vi fortsätta göra musik för att trakassera folk!
C: YEAHH!!

Foto: Aki Roukala